Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
framkasta den frågan, huruvida en slafvinnas barn är
en afkastning eller ej, åsyftas dermed endast att få
afgjordt, huruvida hennes husbonde eller den person,
som förhyrt henne, är egare till barnet. Alla Romerska
författare i landthushållningen *yrka på uppmuntrandet
af slafvinnornas fruktsamhet. Men liksom i Grekland
blef snart nog denna klass af slafvar, från att
vara mera förtroligt ansedd, den minst aktade, ehuru
man ock å andra sidan har exempel på att en husslaf
blifvit adopterad. - Hos intet folk i verlden har
fadrens makt öfver barnen varit större; liksom han
kunde döda eller utsätta sitt barn, kunde han ock
sälja det. Denna hans rätt gick till och med tillbaka;
om köparen frigaf den köpte, kunde fadrenånyo
försälja; först tredje gången var sonen fri. -
Samma oinskränkta makt gaf lagen fordringsegaren
öfver gälde-nären. Genom särskild öfverenskommelse
kunde gälde-nären, utan att ännu förjora något
af sina medborgerliga rättigheter, såsom "nexus"
söka under viss tid aftjena sin skuld genom arbete
i fordringsegarens tjenst. Var ej efter denna tids
förlopp allt uppgjordt, hölls gäldenären ytterligare
såsom slaf i 60 dagars fängelse på fordringsegarens
bekostnad. Derpå fördes han tre torgdagar efter
hvarandra ut på forum, skuldsumman tillkännagafs
offentligen, och derest ingen förbarmade sig öfver
hans elände, dödades han eller såldes utomlands; ty
dylika slafvar, lefvande vittnesbörd om det öde, som
förestod de af krigen utarmade plebejerne, ville man
ej hafva för ögonen. I sin oblidkeliga logik går lagen
till och med så långt, att den, om fordringsegarne
äro flere, tillåter dem att sinsemellan dela
gäldenären. Här finna vi således helt oförtänkt en
historisk urbild till den verldsbekanta scenen mellan
Shylock och Antonio, allenast är Romerska lagen ej
fullt så nogräknad som Portia. "Skära de en smula
för mycket eller för litet, räknes det dem ej till
last", säger den. Någon ordagrann tillämpning af
detta stadgande kom dock veterligen aldrig i fråga. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
