Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
dittills hysta åsigter en sjelfklar följd. Men
tidpunkten, när kristendomens läror i stort först
började inverka på det hedna samhället låter ej lätt
bestämma sig. Man har påstått, att Seneca, som i sina
åsigter om Slafveriet står på så olika grund mot
hela den öfriga hednaverlden, skulle hafva kännt,
ja, t. o. m. brefvexlat med Paulus. Säkert är, att
Athens biskop Quadratus år 126 till kejsar Hadria-nus
framlemnat ett försvar för kristendomen, liksom ock
att det just var denne samme Hadrianus, som i fråga
om slafvarnes behandling sökte införa alldeles nya
grundsatser af mildhet och mensklighet. Det låter
ej heller tänka sig, att de Romerska embetsmännen,
under sin tvungna beröring med de esomoftast såsom
brottslingar ansedde och förföljde kristne, skulle
kunnat undgå att af dem röna ett moraliskt inflytande
redan vid den tid, då lärosatserna ännu bortstöttes;
man har ock bestämda bevis derpå t. ex. i den yngre
Plinii brefvexling.
Man spårar ock hos lagstiftarne och uttolkarne under
kejsartiden ett begär att, under det Slafveriet ännu
i grundsats erkännes, mildra slafvens belägenhet,
underlätta frigifningen och hindra tillväxten af
slafvarnes antal, till exempel genom undertryckande
af fadrens och for-dringsegarens rätt att försälja
till slaf, samt genom inskränkningar i Slafveriet på
grund af börd. Härtill kom nu ock, att Slafveriet
ej heller utifrån erhöll någon så särdeles stark
tillökning. Roms gränskrig föras ej längre mot tätt
befolkade länder; der kejsarrikets gränser ej bildas
af hafven, vidtaga nu öknar eller nomadiserande,
och af detta skäl svårare åtkomliga, stammar. -
Slafar-betet skulle under sådana förhållanden
naturligtvis minskas, eller, rättare sagdt, det räckte
ej till för alla behof. Ersättning måste då sökas
annorstädes ifrån och kunde så mycket snarare sökas i
det fria arbetet, som de förhållanden ej längre funnos
till, som föranledt dess upphäfvande. Folkförsamlingen
var ersatt af kejsarmakten, medborgarnes krigstjenst
af legotrupper. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
