- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
220

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

reskrifna ställen, dels påbjödo, att vissa slag af
kreatur och landtbruks- eller binäringsprodukter
endast fingo till honom afyttras. Krigstjenst och
vaktgöring borde naturligtvis under ett så stormigt
tidehvarf blifva en särdeles betungande skyldighet;
den medförde dock rättigheten att bära vapen, hvilket
ursprungligen varit de lifegne förme-nadt. Liksom
länsherrarne regelbundet vid vissa tillfällen
(t. ex. i och för utlösning ur krigsfångenskap,
sonens riddarslag, dotterns förmälning) upptogo
penningsammanskott af vasallerne, så ock jordegaren
af de lifegne; dock att beloppet här var beroende
uteslutande af den förres godtycke. De andlige,
som ej kunde begagna sig af alla dessa tillfällen,
förstodo förträffligt att på ett eller annat sätt
förskaffa sig ersättning. - I sammanhang härmed
kan nämnas förpligtelsen att för ett bestämdt antal
dagar herbergera och föda ett visst antal personer. -
För den landtbrukande befolkningen var dock knappt
någon af feodaladelns många rättigheter så förderflig
som dess oinskränkta jagträtt, hvilken ej allenast
medförde stor tidsspillan för de underhafvande, utan
jemväl vållade, att den arme bonden mer är en gång såg
en lofvande skörd till-spillogifven åt det fridlysta
villebrådets förhärjningar. I full öfverensstämmelse
med de egentliga feodala förhållandena stod den
städja, som vid jordegendomens öfver-låtelse på
annan person skulle af denne senare till ega-ren
utgöras, vanligen med yi2 af köpesumman. Särdeles
förhatliga voro slutligen tvenne ännu ej vidrörda
förhållanden, det ena jordegarens rättighet att af
en afliden lif-egens lösa qvarlåtenskap tillegna
sig det bästa stycket (mainmorte, Besthaupt), det
andra nödtvånget att f or giftermåls ingående ega
jordegarens tillåtelse, hvilken åtminstone i en del
länder tidtals måst köpas för det mest förnedrande
och skamlösa pris. Till teckningens fulländande bör
ändtligen tilläggas den i sina följder icke minst
olycksbringande af jordegarens rättigheter: hans
oinskränkta domsrätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid65/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free