Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
rater (fideikomrnisser) och den s. k. Mestan. Det
förra blef under Habsburgarnes tid ett formligt
raseri, och då nu redan förut en ganska betydlig
jordrymd, klostrens, kyrkans och de andliga
ricldarordnarnes gods, var oför-ytterlig och denna
anpart allt framgent ökades, skulle naturligtvis
följden blifva ett nästan fullkomligt utrotande af
de sjelfegande små åkerbrukarne. Man återfinner
här samma olyckliga verkningar, som åtföljde
upprättandet af Romarnes "latifundia." - Krigen
och förhärjningarna under Medeltiden hade föranledt
bruket att i gränslandskapen - och detta voro efter
hvarandra alla Spaniens landskap - låta landet ligga
oodladt och använda det till fårskötsel i stor
skala. Så uppstodo de väldiga Merinos-hjordarne,
hvilka, blandade om hvarandra, (deraf namnet Mesta)
drefvos från ett landskap till ett annat, hvarvid,
på det att ej deras väg måtte stängas, alla slags
hägnaders anbringande var förbjudet. Ordet Mesta
blef något senare namnet på rättigheten att låta
fåren under dessa vandringar beta öfverallt på de
öde fälten. Då det vid de mohriska krigens slut var
på tiden att aflysa detta nödfallsyrke och införa
ett ordentligt åkerbruk, ville olyckan, dels att
furstarne sjelfve i stor skala idkade rörelsen,
dels ock att den på de vandrande hjordarne lagda
skatten befunnits vara särdeles indrägtig. Mestan
fick fortfara och till försvar för densamma slöto
sig egarne af de stora fårbjordarne tillsammans till
ett förbund, som under privilegiers skydd oförsynt
missbrukade mestan; hela Estremadura t. ex. låg ända
till slutet af förra århundradet i händerna på detta
stora bolag. Följderna inses lätt och spåras ännu
i dag i den mindre grad af välmåga och folkrikhet,
som utmärker just dessa trakter, under det att ett
motsatt förhållande utmärker åtskilliga af naturen
mindre gynnade landskap, som fått behålla sina gamla
rättigheter och ett fritt bondestånd, såsom t. ex. de
Baskiska provinserna, delar af Asturien, Galicien
och Catalonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
