Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord om humorns betydelse.
Vårt fädernesland njuter den sällsynta lyckan att
inom sin literatur ega en af de få äkta målsmännen
för den poetiska åskådning, som man kallar humor,
nemligen Carl Michael Bellman, hos hvars komiska
figurer ofta framskimrar den "sorg i rosenrödt",
om hvilken Tegnér sjunger, och som utgör ett af
denna åskådnings bestämmande kännetecken. Men
Bellman står alldeles ensam och egendomlig icke
blott inom vår, utan inom hela verldens literatur,
såsom förenande på ett märkvärdigt sätt kraftigt
dramatiskt lif i blodfulla, karakteristiska gestalter
med en poetisk form, som genom sin sammansmältning
med en från orden oskiljaktig melodi blir ännu
bestämdare lyrisk. Utom honom ega vi dock en icke
obetydlig falang af humorister, om de också, dels
till följe af den lyriska grundstämning, som är
betecknande för vårt nationallynne, dels genom
inverkan af tidehvarfvets egendomliga ande med
dess öfvervägande subjektiva riktning, någon gång
råkat in på de förvillande afvägar, på hvilka den
moderna humorn och subjektivismen under den förra
hälften af detta århundrade förledt poesien att
göra vådliga utsväfningar. Äro Byron och Heine för
verldsliteraturen de yttersta exponenterna af denna,
någon gång till vansinne stegrade sönderslitenhet
i det inre, så är hos oss Almqvist den, som spelar
deras rol, i genialisk mångsidighet och fantasirikedom
stundom täflande med sjelfva dessa den s. k. brutna
humorns heroer. Våra öfriga humorister hafva tillhört
en mera oskyldig art, än sentimentala à la Jean Paul
såsom Törneros, än idylliskt lekande såsom Dahlgren,
än ironiska och klagande såsom Vitalis, än mera
burleska och till och med cyniska såsom Braun och
Wadman, än öfvervägande satiriska och qvicka såsom
Fahlcrantz. I andra häftet af denna tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/littid65/0251.html
