Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom hafva de den egenskapen gemensam, att de
icke äro färdiga liksom i ett enda slag och med en
blick kunna uppfattas, utan de utvecklas successivt
genom en följd af momenter efter hvarandra, och denna
utveckling försiggår både hos det föremål, som vi
kalla humoristiskt eller komiskt och hos den åskådande
eller uppfattande personen. Men detta — att vara
resultat af en i en mensklig karakter fortlöpande
bestämd utveckling — har humorn gemensam icke blott
med det komiska, utan äfven med det tragiska. Denna
likhet föranleder oss till ett antagande, hvilket
också vid närmare undersökning visar sig vara sannt,
nemligen att humorn intager en sjelfständig plats
mellan det komiska och tragiska, och att den med båda
har stora likheter och mycket gemensamt. Det komiska
och det tragiska stå som tvenne bestämda poler emot
hvarandra; men i den äkta tragedien utvecklar sig
ur smärtan öfver den menskliga storhetens och den
jordiska herrlighetens undergång en fröjd öfver det
sannas och det godas seger; likaså blir i komedien
lifvets allvar och sanning dold i skämtets lekande
former, samt på ett visst, åtminstone indirekt sätt
åskådliggjordt, att försynens makt verkar uti och
till det bästa leder äfven de obetydligaste ting
i verlden, och att icke en gång de äro undandragne
Guds kärlek och omsorg. På samma sätt som sålunda
allvar kan utveckla sig ur skämtet och glädje ur
sorgen, så kunna de äfven spela öfver i hvarandra,
så att det tragiska och komiska sammanväfvas i en
förunderlig blandning, ur hvilken framstår en ny
verldsåskådning, nemligen den humoristiska. Denna
blandning af och vexling mellan de båda motsatserna,
hvilken utgör humorns väsende, har hos Jean Paul på
ett ställe fått följande träffande uttryck: "Jag har
aldrig", säger han, "känt mera än tre vägar att bli
lyckligare, — icke att bli lycklig. Den första, som
går åt höjden, är: att tränga så långt ofvan lifvets
moln, att man ser hela den yttre verlden med sina
varggropar, benhus och åskledare ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
