Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej med inre kraft öfvervinna verlden, hvilken
oupphörligt stapplar nya hinder kring hans otåliga
och rastlöst efter obegränsad frihet, eller rättare
sjelfsvåld, suckande jag, så stannar alltid qvar i
hans hjerta en bottensats af bitterhet och förtviflan,
som växer och växer, tilldess den slutligen utträngt
alla andra rörelser och intressen samt omöjliggjort
den försoning, hvilken humorn lika litet kan undvara
som det tragiska. Derför står denna brutna humor så
ofta nära det fula eller berör åtminstone skönhetens
yttersta gräns, ty skönheten är alltid harmoni,
om den också först vinnes efter storm och strid,
och den kan lika litet inom poesien stanna vid ett
disharmoniskt ackord, som den kan göra det i musiken,
såvidt denna vill fortfara att vara skön konst. Det
ges derföre blott ett medel att från konstnärlig
synpunkt öfverskyla denna inre brist på harmoni,
och det är genom ett genialiskt utförande. Det är
också detta, som förskaffat denna humors målsmän
en så oemotståndlig makt öfver menniskohjertat,
och det är denna den snillrika personlighetens
afspegling med all sin rikedom, men ock med alla
sina dunkla och underliga sidor, som på hvarje för
menniskonaturen och dess mångskiftande utveckling
intresseradt sinne utöfvar en så mäktig kraft. Men
oaktadt allt det öfvermått af snille, som oftast stått
dessa humorister till buds, kan man dock icke neka,
att deras poetiska skapelser äro sjukliga alster af
en feberhet inbillningskraft, som stundom gått ända
derhän, att den i fullkomligt vanvett fallit i en
yrsel, ur hvilken ingen räddning vidare varit möjlig.
Denna riktning är dock icke ett enstaka faktum hos
en eller annan skald, utan mera eller mindre har den
tonen klingat i alla unga hjertan, som egnat sig åt
poesien både på den stora europeiska kontinenten och
i vårt aflägsna land, och denna dystert sentimentala
verldsåskådning är tydligen beslägtad med den
subjektiva humorn, ehuru den af dess väsende behållit
endast det tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
