Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre Dikter af C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckade än den från samma hand härflytande samling
"Dikter", med hvilka allmänheten för ett och ett
halft år sedan gjorde bekantskap. Vi våga tryggt
påstå, att vi här hafva framför oss en verklig lyrisk
skald, som förmår att framlocka toner af äkta klang,
när han besjunger fosterland och natur, som med en
ädel känsla och ett fint svärmen förenar ynglingens
friskhet samt mannens kraft och allvar, som på ett
förunderligt öfverraskande och gripande sätt visar,
huru skalden är densamme, antingen han är den minste
på jorden, eller om emot honom
- "på höjden, kal och enslig,
Strålar gyllne herrskarkronan. "
I detta hänseende vilja vi särskildt påpeka stycket
"Ensamheten" såsom inneslutande nyckeln till ett
sångarhjerta, hvilket utan allt tvifvel torde stå
"ensamt" inom den svenska diktens verld. Bland de
öfriga sångerna torde "I Kaukasus" med sin enkla, men
förträffliga målning intaga hedersplatsen, såvida
ej ett mera romantiskt sinne gifver företrädet
åt den luftiga månskensbilden "Elfdansen", som
i sitt slag är en liten perla, eller om icke den
erotiske svärmaren fäster sig mest vid "Två ögon"
och "Sjung", eller naturvännen följer sångaren
till "Beckaskog" och med honom sjunger om "Källan"
eller "Skuggan", eller om icke fosterlandsälskaren
deltager i hans hemlängtan i "Ejerran" eller lyssnar
till de betydelsefulla tonerna i inledningssången
"Till Sverige." Såsom vi redan anmärkt, är formen
i de flesta fall både lyckligt funnen och med få
undantag ledigt behandlad, hvadan det hela bildar en
liten poetisk blomsterbukett, som genom sin lyckade
sammansättning, sin oftast omedelbara ingifvelse,
sin okonstlade ton och sitt naturliga behag gör ett
förfriskande intryck ofvan-på en längre poetisk torka,
helst som hvarje fosterlandets och svenskhetens vän
med lätt begriplig glädje ser förf. vara en äkta
Svensk och en menniska af samma stoff sorn vi alla,
hvilken ej tvekar att sjunga:
Drömda ära
Korta storhet, maktens skimmer,
Huru snart J bli’n till intet!
Helga trånad, som mig tär,
Himlens blixt, som mig förbränner,
Du är evig! Ej som fjellet
Vill min harm för dig jag stänga.
Hellre lida lifvets smärtor,
Än att lefvande förstenas,
Hellre bringa eld från höjden,
An af afund och af stolthet
Evigt frysa ofvan molnen.
Maj 1865.
C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
