Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
visserligen stundom kan ligga klar nog, men dock
oftast förefaller ganska krystad i sin tillkomst
och bestämdt aldrig i form af en abstrakt sats varit
medveten för skalden, om det också icke får nekas, att
skaldens dramatiska snille i hvarje handling uppletade
eller inlade en fast enhetspunkt, från hvilken allt
annat med organisk nödvändighet utvecklade sig,
eller åtminstone synes utveckla sig, huru orimlig än
handlingen stundom i och för sig sjelf kan vara. Från
denna öfverdrift att onödigt konstruera och af
skaldens verk söka göra mera, än hvad de äro, synes
oss Kreyssig i sina förträffliga och för hvar man
fattliga och tillgängliga föreläsningar vara nästan
fullkomligt fri. Var Gervinus sund och mensklig,
så är Kreyssig det i ännu högre grad, ty han eger
ej en skymt af framstickande lärdomspedanteri, och
när en anmärkning med fog kan göras, framhåller han
den ärligt, utan att af felet göra ett snilledrag,
såsom så ofta händt i Shakespeare-dyrkarnes blinda
ifver. - Det Svenska arbetet deremot är intet annat,
och vill ej heller annat vara, än en bearbetning
eller rättare öfversättning af en Tysk bok, af
hvilken tredje upplagan utkom år 1860, författad af
Eduard Htilsmann. Med ett svulstigt och skrufvadt
språk förenar den en ledsam knapphändighet och
ofullständighet, och alla de omdömen, som duga
något, äro nästan utan undantag hemtade ur Gervinus,
medan dock författaren, för att bevara skenet af
sjelfständighet, icke uraktlåter ett enda tillfälle
att skarpt apostrofera samme Gervinus, så snart han
råkat hitta en tanke, som visar anlag till någon
berättigad opposition mot den lärde tolkaren. Med
en slik hjelpreda kunna vi svårligen vara nöjda,
och dock behöfves ovedersägligen en sådan, för att
den moderna tidens störste skald må förstås. Vi
behöfva en sådan för att förklara allt, som beror
på historiska omständigheter, på tidsförhållanden,
hvilka för oss äro främmande; vi behöfva en sådan
för att, oförvillade af vår vördnad för snillet,
lära oss skilja hvetet ifrån agnarne, hvilka äfven
finnas hos den störste, ty ofullkomligheten trycker
sin stämpel äfven på de högsta mensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
