Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sånger och Berättelser. Andra samlingen. Af Sju Signaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Rinaido Rinaldini än en konung; men en bödel, huru
stor och mäktig han är, skall aldrig endast genom den
egenskapen kunna aflocka oss ett menskligt intresse.
Två- af signaturerna, hvilka synas oss hafva ett och
annat gemensamt, äro "Fjalar och "Daniel". Båda ega
nemligen en förmåga öfver ordet och den metriska
formen, som är förvånande; båda älska derföre en
viss dekla-matoriskt-musikalisk drägt, representerad
i sångerna af en del ståtliga egenskapsord, hvilka
med sina respektiva hnfvudord icke stå i det allra
strängaste inre sammanhang; båda äro också afgjorda
lyrici, som med mera eller mindre lycka vändt sig
till verkligheten, den förre företrädesvis i naturen,
den senare i menniskolifvet, utan att dock, åtminstone
ännu, lyckas teckna fullt sannt och lefvande. Sålänge
"Fjalar" håller sig inom den rena stämningens
område, är han så förträfflig man kan Önska, och
en sådan inledningssång som hans "Vårqvitter" är
med sin skärhet och innerlighet ett stycke poesi af
äkta slag. Äfven hans naturskildringar äro oftast
lyckade, så länge han håller sig till stämningen
och färgen, men deremot sviker honom handen, när
han vill bestämdt teckna, ty hans konturer sakna
utpregladt individuellt lif. Det hela får ett slags
allmängiltig karakter, som det sanna lifvet aldrig
har; det är, som om täflan bildades af genusbegrepp,
icke af konkreta föremål, och derföre känner manw
sig stundom till en viss grad främmande äfven i den
mest bekanta bild. Härtill bidraga utan tvifvel de
ofvannämnda allmänliga egenskapsorden, hvilka, i
stället för att gifva individuella, lefvande drag,
i hög grad medverka till de bestämda formernas
utplånande. Denna brist på lefvande individualitet
måste naturligen bli ännu större, när fråga blir om
framställning af fullt personligt lif, - en brist,
som dock lätt skall fyllas genom en allt rikare
erfarenhet, och som ett så varmt sinne som ’’JFjalars"
utan tvifvel sjelf skall känna och undanrödja. -
"Daniel", som eger en ännu större versifikatorisk
talang än "Fjalar", har med sin kärlek omfattat
en ny art af poetisk konst, hvilken inom vårt land
icke räknar så många idkare, nemligen den poetiska,
lyriskt-episka berättelsen. Vi kunna ej annat än kalla
detta ett särdeles lyckligt grepp af en ung man med
"Daniels" poe? tiska gåfvor. Han har der tillfälle
att i fullt mått få använda sin förmåga i verskonst,
sitt sinne för naturen och sin tydligt framträdande
riktning på det allvarliga i lifvet. Blott han en gång
vinner förmåga att se detta lif sådant det framträder
i sin rikedom och mångfald på former och yttringar
I Då skall han möjligen finna ett bättre och mera
menskligt intresserande ocli tilltalande ämne än nu
är fallet i "En gammal historia", ty det motivet,
att just en grefve förför en fattig flicka, och att en
förnäm fröken hopplöst älskar en "löjtnant i armén",
bör väl såsom uttryck för en bestämd ståndsskilnad
kunna räknas till en "Öfvervunnen ståndpunkt" inom
vårt nuvarande sociala lif och skall allt mera bli
det. Då skall han också lyckas inlägga mera handling
eller åtminstone händelse i de skilda sån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
