Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsskickets traditioner af inom lagens gräns och
dock med fullaste frihet utkämpade strider, utan
hvilka vi i stället för fria partiers täflan få se
upphetsade faktioners stämplingar.
Hvälfningarna af år 1738 buro nya förändringar i
sitt sköte, ty Hattpartiet förgrep sig på friheten,
och straffet följde tätt i spåren. Det finska kriget
1741-1743 tillintetgjorde alla de goda frukterna
af de flydda 20 fredsåren. Vår sjelfständighet var i
högsta grad hotad, ej blott genom nederlagen, arméens
upplösning och Rysslands fiendtliga ställning, utan
kanske mer genom den inre upplösningen, särskildt
den oförsonliga partisöndringen, som vid riksdagen
förde till en strid på lif och död. Dalkarlsupproret
tycktes komma att sätta kronan på verket. Först efter
dess krossande och det samtidiga thronföljarevalet,
som medförde freden i det yttre och i det inre
stillestånd mellan partierna, kunde nationen börja
andas ut efter de hårda slag, som nyss träffat
henne. Ännu glödde dock elden under askan, och de
följande trenne åren utmärkas af begge partiernas
ansträngningar att rusta sig till nästa riksdag, då
den afbrutna kampen skulle upptagas och, som begge
partierna hoppades, ändas med motståndarnes undergång.
Den sol, kring hvilken nu alla intressen mer eller
mindre rörde sig, var den nye thronföljaren Adolf
Fredrik och snart i ännu högre grad hans gemål
den glänsande Lovisa Ulrika. Begge hafva genom
sina karakterer, den ene genom sin obetydlighet,
den andra genom sin öfverdrift, utöfvat inflytande
på tidens händelser. Man tycker visserligen, att
i konstitutionella monarkier utrymmet ej är stort
för monarkens egen verksamhet, och dock gifver der
säkerligen dennes personlighet både åt konungamaktens
betydelse och åt politiken en högst olika prägel. Men
ju längre vi gå tillbaka i historien, dess större
är personlighetens betydelse, isynnerhet hos
regenterna. Hos oss hade den oinskränkta konungamakten
1680-1719 med deraf framkallade olyckor naturligen
fört till föreställningen om, att konungamakt och
absolutism voro identiska saker. Detta olyckliga arf
var en af de största bristerna i det nya statsskicket
och en förändring deri ett afgjordt framsteg, ja
hardt när ett oundgängligt vilkor för en ändring i
statsskicket. Och just då fingo vi en Fredrik I på
thronen. Dittills hade man fruktat sina konungar,
nu lärde man att förakta dem. Att i en sådan konungs
hand lägga ökad makt, det erkände alla vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
