Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjlighet; och maktens sötma förde dessutom snart
de herrskande på andra tankar.
Men 1743 både kändes och uttalades behofvet af
en motvigt mot riksdags-sjelfsvåldet, och hoppet,
som förgyller allt, lät äfven i detta afseende en ny
framtid hägra kring den nye thronföljarens person. Det
skulle ej dröja länge, innan verkligheten skingrade
illusionerna. Hittills har godheten i Adolf Fredriks
karakter fått öfverskyla alla de öfriga bristerna,
men tyvärr är denna ensam ej nog på thronen, och
följande omdöme af Fersen, så skoningslöst det än
säger sanningen, och så mycket man än må skrifva
på partimannens räkning, är väl på det hela fullt
sannt: »Adolph Fredrik egde ett fromt sinne utan
falskhet, men ingen af de egenskaper, som throner
äska. Hans urskiljningsgåfva, hans begrepp, hans
minne, hans drift, och hans behjertenhet voro mer än
vanligt inskränkta. Håglös och skygg för arbete och
bekymmer, fann han sin sällhet uti sina kammarnöjen.»
En sådan man kunde ej höja konungamaktens anseende,
och bakom honom stod denna snillrika, passionerade
syster till Fredrik den II, hvars häftighet, stolthet
och maktbegär snart skulle omöjliggöra tanken på att
lägga större myndighet i den af henne beherrskade
gemålens hand.
Och dock se vi i början Hattpartiet sluta sig kring
det nya hofvet och understödja dess planer. Det
sökte nämligen der skydd mot Mössornas hotande
efterräkningar från sista kriget, det skulle
snart hoppas att hand i hand med detta krossa sina
motståndare. Förbundet blef fastare i samma mon,
som Ryssland hotande uppträdde och ville inblanda
sig i våra inre förhållanden, särskildt genom
Elisabeths stötande fordran, att Tessin, det unga
hofvets favorit och Hattarnes mest lysande ledare,
skulle aflägsnas. Från det ögonblicket var det
nya politiska systemet färdigt. Sverige skulle,
stödt på Frankrike och Preussen (om möjligt skulle
äfven Danmark indragas i förbundet) upprätthålla
den hotade thronföljden, åter resa sig ur den
osjelfständighet och förnedring, hvari det genom
sista kriget blifvit kastadt, hvarjemte, i utbyte
för det nya hofvets förbund och skydd emot Mössorna,
Hattarne skulle understödja en förändring i monarkisk
anda af statsskicket, möjligen en regementsförändring
genom den gamle konungens aflägsnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
