Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT AF FÖRGIFT?
39
till en handling, som ej ens de
vådligaste och mest uppenbara stämplingar till
fångens befrielse mäktat framtvinga?
Huru mycket lättare förklaras icke deremot
alltsammans, om man här söker den naturliga
vägen? Efter ett nioårigt fängelse fullt af
kroppsliga lidanden och försakelser, af hatets och
ångerns själsmarter, ofta stegrade till vansinne
och raseri, blir den olycklige Erik anfäktad af ett
sjukdomsutbrott. Luften på Örbyhus var osund, och
slottet isynnerhet hemsöktes af farliga smittor. Vi
hafva ännu i kamrer Sandbergs Sami. i K. Ark. ett
bref, hvari omtalas, att vid 1576 års slut har en ny
»bårdskärare» (läkare) blifvit antagen för att sköta
de många knektar, som insjuknat i skörbjugg och andra
åkommor, och en förteckning finnes bilagd å en hel
mängd sådana patienter. Erik håller sig uppe några
dagar, men måste snart intaga sängen. Då afsänder
ståthållaren ett ilbud för att underrätta konung Johan
ön» ställningen, och när faran blir allt större,
gifves bud till socknens prest, en person, som man
knappt skulle hafva anlitat, om mörksens gerningar
förehafts. Sedan allt var slut, begär Erik Andersson
af denne prest ett intyg om förloppet, som till konung
Johan försändes, och af honom öfverstyres till hertig
Karl. Derefter anordnas om begrafningen, sedan den
dödes lik varit utställdt för att af folket beskådas;
en försigtighet, som icke kan väcka förundran, då man
lätt kunde förutse, hvilka misstankar eljest skulle
uppstå, och ej ens kunde vara säker för pretendenter
under konung Eriks namn. Begrafningen låter man
försiggå i stillhet, såsom ock var att vänta af den,
som räddes för det förflutnas minnen. - Hertig Karl
svarar på konungens bref med sorgebudet och uttrycker
siii mycket grundade farhåga for de rykten, som helt
naturligt skulle kunna uppstå både hos gemene man
och hos utlänningen; i hans ord framlyser dessutom
tydligt, att han sjelf hört något tal, som var egnadt
att ingifva dessa misstankar, och att han ej hade så
riktigt klart för sig allt hvad som härunder kunde
vara sannt. Denna hertigens halfva kunskap om något
hemlighetsfullt och hans deraf följande undertryckta
misstanke är också ganska förklarlig. Det var ej ett
litet antal personer, som voro medvetna om Johans
planer; biskoparne och rådet hade underskrifvit
dödsdomar; högre och läs:re adelsmän hade den ene
efter den andre haft den ohyggliga instruktionen
till sitt rättesnöre och mottagit bref på bref med
påminnelser derom; skrifvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
