Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT
AF FÖRGIFT?
i kansliet hade uppsatt koncepter, renskrifvit
och utskrifvit dessa instruktioner, till och med i
rikets böcker inregistrerat manings-brefven. Det
kunde ju icke fela, att af så många medförtrogne
skulle hemligheten utspridas. Den kom ut, - och
från planerna, instruktionerna och de vilkorliga
befallningarna slöt man sig till verkställigheten. »Nu
är det gjordt» tänkte enhvar af dessa invigde vid
underrättelsen om Eriks död, och mången ryste måhända
för sig sjelf vid tanken på siri delaktighet i vissa
beslut. .-. Och när man skulle tänka sig sjelfva
gerningsmannen, det yttersta verktyget för planens
utförande, så föll tanken genast på den usli-gaste
af konung Johans skrifvarefölje. Det är betecknande
för berättelsens karaktär af sägen, att man fäst
gerningeri just vid Johannes Henriksson, ehuru icke
han utan Erik Andersson tydligen är den egentliga
hufvudpersonen vid tillfället. Det är Erik Anderson
och icke Joh. Henriksson, som namnes först i den
sist renskrifna fullmakten; det är han, men icke
Joh. Henriksson, som afsänder ilbudet till Johan;
det är han, som efterskickar presten och begär hans
intyg. Men Joh. Henriksson utpekas som banemannen;
brottet är begånget, och han har gjort det, han,
den ökände skurken; ty ingen annan kunde göra det.
Så mullrade det doft och sakta i högre och lägre
kretsar, bland den missnöjda adeln och bland de
illsluge skrifvarne. Slag-ter gingo och nya kommo;
fäder förtaide hemligheten förstulet för sina barn,
och barnen trodde dem, ty ingen berättelse var
troligare. Så har hon ock kanske ur någon samtidas mun
kommit till Mes-senius. Och Messenius, som forskat i
rikets handlingar, har också ansett henne bestyrkt af
den graverande fullmakten, hvilken han ganska troget
afskrifvit; äfven han har sam m anknutit plan och
verkställighet, och sedan han kopierat fullmakten af
d. 19 Januari, har han äfven nedskrifvit sägnen om
Johannes Henrikssons bedrifter. Så har berättelsen
räddats åt efterverlden och blifvit trodd.
I våra ögon har hon dock icke stor autoritet. Det
finnes, såsom vi redan anfört, allt för starka
instanser emot henne, och de skäl, som anföras till
hennes bestyrkande, stå sig, vid närmare pröf-ning
ganska slätt. Hon behöfves icke för att förklara
Eriks död och tillfälligheten af dess sammanträffande
med den märkvärdiga fullmakten, ty denna fullmakt är
ingen nyhet för just detta tillfälle; hon står illa
tillsammans med säkrare uppgifter från samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
