Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 POESI OCH
MÅLERI.
thiofs återkomst», med dess vackra framställning af
den härjade fadernegrunden, och »Balders bål», der
blott hufvudfiguren förefaller en smula teatralisk,
samt »Frithiof hos Kung Ring», der särdeles Ingeborg
är väl tänkt och återgifven; slutligen »Isfarten», i
komposition och anordning en af de bästa teckningarna,
om vi undantaga hvad som föregår under isen, till
hvilket vi snart skola återkomma, samt först och
sist »Ingeborgs klagan», hvilken väl i sin helhet är
mest inspirerad af skalden och med största kärlek
utförd. Såsom underlägsna vilja vi påpeka tvenne,
nemligen »På hafvet», der bland annat orimligheten i
vikingadrakens allt för små dimensioner är i ögonen
fallande, samt »Eings död», der den döende konungen
är något öfverdrifven, ställd mellan Frithiofs
apostlafigur och den obetydliga Ingeborg. Måhända
beror äfven något härvid på träsnitten, hvilka i
utförandet förråda någon ojemnhet.
I sammanhang med denna poetiska kompositionsförmåga
måste man äfven tacksamt erkänna tecknarens insigt
i allt hvad till den forn-nordiska kostymen hör, en
omständighet, som i våra dagar är af icke ringa vigt,
äfvensom särskildt hans kännedom om den egendomligaste
delen af den forn-nordiska konsten, nemligen dess
dekoration med den oändliga variationen af draken
eller ormslingan, en kunskap, i hvilken han dock har
en mästerlig föregångare i Acharius. Eedan titelbladet
framlägger ett vackert prof på tecknarens fria och
dock trogna uppfattning af våra fäders orna-mentering
och konstruktion, äfven om man på skämt skulle
göra den observationen, att desse bestämdt icke
skulle satt de båda pelar-stöden på de underliggande
hvalfvens hjessor. Det förundrar oss blott, att icke
drakslingan lika gerna som det grekiska kyma blifvit
använd i taklisten ofvanför svalen, der den drömmande
Ingeborg utgjuter sin klagan.
Hvad vi hittills anmärkt rörande uppfattning,
anordning, komposition och dekorativa detaljer
är allt sådant, som faller under den teoretiske
estetikerns domvärjo. Skulle vi nu äfven tillåta
oss ett ord i afseende på det rent konstnärliga,
så kunna vi ej undertrycka den tanken att, medan det
landskapliga och arkitektoniska^ den stämningsfulla
omgifningen i allmänhet, ej allenast är vackert
framhållen, utan äfven i de flesta fall har öfvervigt
i interesse, äro figurerna ibland blott staffage samt
stundom misstecknade och ej fullt sanna till sina
proportioner. Prof. Malmström tyckes ha skapat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
