Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POESI OCH MÅLERI.
45
illustrationer, hvilka skulle betydligt höjt värdet af
hans liksom i sten mejslade »rime» samt ställt dem vid
sidan af hans berömda sagor, i hvilka illustrationen
med rätta spelar hufvudrollen.
Vi bedja våra läsare om ursäkt för detta ofrivilligt
docerande föredrag, hvilket dock har varit nödvändigt
för att motivera vårt omdöme om de båda arbeten,
vi här vilja anmäla, samt äfven i allmänhet för
att ställa frågan på den ståndpunkt, ifrån hvilken
vi för vår del anse henne böra betraktas. Det är
nemligen icke utan vigt att tydligt uppvisa grunden,
hvarför ett och annat i teckningarna till Frithiofs
saga kan anses skjuta öfver gränsen, samt hvarför
vi tro oss finna, att Acharius i sin sträfvan efter
plastisk åskådlighet gått miste om det, som annars är
skaldens egentliga uppgift, nemligen poesien. Ville vi
i några få ord sammanfatta vårt omdöme om dem båda,
så skulle, vi kunna korteli-gen säga, att tecknaren
af Frithiofs illustrationer är som konstnär nästan
för mycket poet, medan författaren till de rimmade
novellerna såsom poet är för mycket tecknare. Hvad
vi härmed åsyfta, skola vi söka göra klart genom en
kortfattad granskning af hvartdera arbetet för sig.
Hvad som icke kan underlåta att genast på ett godt
sätt beröra åskådaren af prof. Malmströms teckningar,
är just den egenskap, som vi nyss hos honom anmärkt,
nemligen hans djupt poetiska sinne, hvilket isynnerhet
gifvit sig luft i de oftast vackert uppfunna och
raskt utförda slutvignetterna - culs-de-lampe -
som förträffligt smyga sig till den föregående
dikten, t. ex. efter »Afskedet» de små humoristiskt
stiliserade nissarne, som sträfva att slita ringen
itu, efter »Frithiofs återkomst» det plundrade
fogel-boet, efter »Frithiof går i landsflykt»
soluppgången på hafvet med flyttfogelsvärmen
o. s. v. Men äfven i de egentliga bilderna röjer
sig i de flesta fall en vacker och lyckad anordning
af det dramatiska i innehållet, hvilket tyder på
en framstående kompositionstalang och förmåga att
i dikteri gripa just de moment, som egna sig for
illustration. Vi vilja i detta hänseende påpeka »Kung
Bele och Thorsten Vikingsson», ehuru väl Frithiof icke
framträder fullt så, som han enligt dikten borde göra,
likaså »Frithiof tager arf efter sin fader», som är
ganska lyckad i anordningen, »Frithiof hos Ångan-tyr»,
der åskådargruppen är väl gifven, under det att någon
missteckning eger rum i den ene brottarens venstra
ben, vidare »Fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
