Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att redogöra för alla de ämnen, som uti de nu i
fråga varande skrifterna kunna förtjena en närmare
belysning, vore detsamma som att skrifva Karl
XII:s historia. För det ändamål, som en tidskrift
afser, torde det vara nog att vidröra några af
hufvudpunkterna. En sådan är afsättningsfejden mot
konung August, såsom i sjelfva verket afgörande för
hela förändringen af maktställningen i norden.
En konungs första pligt såsom krigare synes ofelbart
vara, att mot fienden försvara sitt eget land och
sina egna undersåtar. Karl XII har, medan han ännu
obestridligen var den i stridskrafter öfverlägsne,
låtit Czaren år efter år bortplocka den ena fästningen
efter den andra, förhärja rikets provinser, bortsläpa
tusental af rikets undersåtar i fångenskap och
träldom; allt under det att han sjelf använde
den drygaste delen af rikets försvarskrafter på
äfventyrliga krigståg i fjerran land. Huru skall
detta förklaras? - Beskow anser det såsom ett drag
af utmärkt statsklokhet, att Karl XII, innan han
definitift tågade mot Czaren, först ville beröfva
honom den bundsförvandt, som han hade i konung August,
och att »framgången mot Czaren var tvifvelsutan
säkrare genom bildandet af ett sjelfständigt Polen
under en inhemsk konung såsom Sveriges bundsförvandt,
än genom ett härtåg mot en ännu obetydlig anläggning
(Petersburg), under det att man hade bakom sig
sachsare och polacker» (Karl XII p. 37). - Hos
Fryxell åter finner man ej blott under berättelsens
gång utvecklade utan ock i en särskild återblick
vid bokens slut sammandragna de skäl, på hvilka han
uttalar förkastelsedomen öfver afsättningsfejden.
Beskows åsigt hvilar på tre förutsättningar: att
August alltid skulle hafva förblifvit Czarens vän och
Karls fiende; att Sverige icke skulle hafva kunnat af
egna krafter motstå Ryssland, utan att ega Polen till
bundsförvandt; och slutligen att ett »sjelfständigt
Polen» kunde tillskapas derigenom, att folket med
våld och mutor bragtes till att afsätta sin konung
och efter eröfrarens fingervisning välja en ny.
Den första förutsättningen tyckes vederläggas af
de många försök, som August gjorde till förlikning
med Karl så väl före freden i Altranstad, som sedan
han återtagit den polska kronan, och af hans senare
planer att afskudda det beroende af Ryssland, hvari
han genom Karl XII:s krig hade råkat. Men, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
