Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET. 67
Beskow, fred kunde icke slutas med August, ty man hade
ingen säkerhet, att han skulle hålla sitt ord. Skulle
ingen fred ingås oftare, än då man vore förvissad om
uridertecknarnes fullkomliga ordhållighet, då skulle
icke många fredsslut hafva kommit till stånd. Men om
ett fredsfördrag, såsom det bör, är ett uttryck af
icke blott ögonblickets tillfälliga förhållanden, utan
af den verkliga maktställningen mellan paciscenterna,
och sammanjemkar deras intressen, då kan det blifva
beståndande, vore än de fredslutandes personliga
aktning för tro och lofven ej större än Fredrik den
stores. En fred med August, afpassad efter Sveriges
verkliga makt och afslutad under åren 1701 -1703,
skulle utan tvifvel hafva egt bestånd längre än freden
i Altranstad.
Att Sverige icke skulle hafva kunnat med egna
krafter försvara sin gräns mot Ryssland, utan dertill
nödvändigt behöft bistånd af en polsk konung, är den
andra förutsättningen. Det är i allmänhet ganska
vanskligt att säga, hvad under andra förhållanden
möjligen kunnat ske. Vi nöja oss derföre med, att
mot detta antagande åberopa tvenne auktoriteter,
Gustaf Adolf och Czar Petter. Läs det tal, hvarmed den
store konungen, som åt Sverige vunnit Stolbowafredens
gräns, för Ständerna tillkännagaf freden, och säg,
om han betviflade, att den nya af natur och konst
befästade gräns, som han åt riket förvärfvat,
skulle kunna försvaras!- Czar Petter, uti ett af
Beskow anfördt dokument (p. 105), erkänner, att alla
utvägar till att återhemta krafterna efter slaget vid
Narwa skulle hafva varit honom afskurna, om icke hela
krigs-theatern hade blifvit flyttad tiil Polen *). Om
detta dokument är äkta, så synes Czarens erkännande
innebära den skarpaste kritik på Karls polska krig.
Att kalla Karl XILs åtgöranden i Polen för »försöket
att upprätta ett sjelfständigt Polen under en
inhemsk konung», och Karl XII för Polens »gode
genius» (p. 43), det låter nästan såsom ironi. Var
Polen sjelfständigt under en konung, insatt och
upprätthållen genom främmande vapen, då var det
sjelfständigt äfven under Stanislaus Poniatowskys
spira. - Också blef Karls nya
*) Att sachsiska trupper »förorsakade, att den
svenska hären drogs till Riga och derpå krigstheatern
flyttades till Polen», lärer väl icke kunna innebära,
att det var August, som »flyttat kriget till Polen»,
såsom B. säger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
