Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 KONSTITUTIONELA
KOROLLARIER.
om skrifvelses aflåtande till K. M. Vid riksdagarne
1823 och 1828 förekommo enligt 107 § särskilda
anmärkningar åtföljde af särskilda aumälanden rörande
»åtskilliga vid protokollens granskning-förekomna
omständigheter, med uttryckligt förklarande,
att ingen anmärkning dervid kunnat eller bort
göras». Likaså vid 1844 och 1850 års riksdagar. Men
uti déchargebetänkandena från 1834, 1840, 1847, 1853
och 1856 års riksdagar förekomma endast anmärkningar
enligt 107( g, utan några på sidan om dem gjorda
meddelanden. Vid 1859 års riksdag säger sig utskottet
hafva saknat anledning tillämpa 106 §; »och har
utskottet i öfrigt funnit endast nedan omförmälda
förhållanden vara af beskaffenhet att böra hos
riksdagen anmälas». Det är första gången hänvisning
till 107 § alldeles saknas och likväl verkliga (om ock
obetydliga) anmärkningar framställas. Vid riksdagarna
1862, 1865 och 1867 uteblefvo alla slags anmärkningar;
1868 års konstitutionsutskott har deremot i samma
obestämda form, som den 1859 använda, framställt
fyra anmärkningar.
Hvad nu först beträffar de meddelanden, som i
anledning af statsrådsprotokollens granskning
endast upplysningsvis blifvit bragta till riksdagens
kännedom, måste vi obetingadt sluta oss till forfrs
mening, att dessa äro rakt stridande emot grundlagens
mening. Vi behöfva till stöd härför icke taga vår
tillflygt till det af förf. så starkt betonade
stadgandet i tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom,
utan blott hålla oss vid 107 g:ns oförtydbara
ordalydelse. Denna paragraf innefattar, såsom
förf. anmärkt, »ett alldeles fristående, för sitt
särskilda -ämne egendomligt stadgande, huru en viss,
från de allmänna reglerna undantagen sak får och
skall behandlas»; och de allmänna bestämmelser, i 37 §
2 mom. samt 60 § af den gamla riksdagsordningen: om
riksens ständers rätt att till konungen framföra någon
deras allmänna önskan - hvilket uppenbarligen syftar
på de i 89 § regeringsformen omtalade föreställningar
och önskningar i ärenden, som röra rikets allmänna
hushållning - eller om K. U:ts särskilda rätt att
väcka frågor till afgörande i riksens ständers plena,
eller att upptaga andra ämnen, än de från plena
remitterade, dessa stadganden ega på det fÖre-varande
undantagsfallet alls ingen tillämpning. Bruket
att »upplysningsvis» till riksdagen göra sådana
meddelanden, som alldeles icke innefatta någon
anmärkning, har äfven inom såväl utskottet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
