Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONELA KOROLLARIER.
123
riksdagen väckt en klandrande uppmärksamhet, så
öfverflödigt motiverad, att man icke kan annat än dela
förf:s förvåning deröfver, att detta förfaringssätt
ännu räknar anhängare. Det förefaller dock något
eget, att t. ex. en första kammarens ledamot, som vid
1867 års riksdag riktigt framhöll, att »utskottet
är förbundet att tiga och får tala endast då det
funnit, att någon ledamot icke iakttagit rikets
sannskyldiga nytta etc.», redan året derefter
kunde i tal och skrift drifva det påståendet, att
konstitutionsutskottet eger bringa till riksdagens
kännedom alla de ärenden, små eller stora, hvilka
ur principiel synpunkt förtjena uppmärksamhet, äfven
om någon anledning till anmärkning ej skulle ur dem
kunna hemtas.
Om alltså 107 §:s stränga ordalydelse icke
tillstäd jer ett försök att på sidan derom i
déchargebetänkandet inskjuta anmärkningar eller
upplysningar, huru intressanta de eljest skulle
kunna förefalla och huru vigtiga principer
de än må innefatta, så återstå såsom föremål
för den konstitutionela kontroversen endast
två förfaringssätt, nemligen att antingen till
Eiksdagen öfverlemna de gjorda anmärkningarne med
tydlig hänvisning till 107 §, eller ock att utan
hänvisning till detta lagrum endast bringa dessa sina
anmärkningar till riksdagens kännedom, såsom vid 1859
och senast 1868 års riksdagar skedde.
I formelt hänseende är denna skilnad utan verklig
betydelse. Konstitutionsutskottet är ingen domstol,
som det åligger att i hvarje fall åberopa det
lagrum, efter hvilket det dömer. I sina ifrågavarande
åtgöranden är konstitutionsutskottet strängt bundet
inom de gränser, som 106 och 107 §§ och endast dessa
lagrum utstaka; och om utskottet, såsom resultatet
af sin granskning meddelar riksdagen en eller annan
anmärkning emot någon rådgifvare, så är eller borde
det åtminstone äfven utan uttryckligt omnämnande
vara lika klart, att detta skett enligt 107 §
regeringsformen, som utskottets åtgärd att ställa
någon statsrådsledamot inför riksrätt uppenbarligen
icke kunde grunda sig på något annat stadgande
än den 106 §:ns. Att deremot, materielt taget,
uteslutandet af hvarje hänvisning till 107 § kan
verka vilsekdande, bör icke alldeles förnekas. De,
som i likhet med den omnämnda riksdagsledamoten,
vilja utsträcka konstitutionsutskottets befogenhet,
utom 107 S:ns fasta gränser, till ett obestämdt och
obestämbart anmälande af allt, som för tillfället
kan synas innefatta en princip; de som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
