Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om våra Grundskatter. Underdånigt Betänkande afgifvet af de för utredande af frågan om Grundskatternas inlösen den 30 December 1864 förordnade kommiterade. Kammarkollegii och Statskontorets Underdåniga Utlåtande den 12 Oktober 1867 öfver Betänkandet angående Grundskatternas Inlösen. Af C. G. Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 NÅGRA ORD OM VÅRA
GRUNDSKATTER.
eller om något jordafsöndringsaftal undantager
någon del af den jord, hvaröfver egaren eljest
skulle hafva att förfoga, o. s. v. - hvilka
omständigheter naturligtvis inverka på köpevilkoren
- så gör han sig äfven underrättad om storleken af
gårdens skatter och onera och beräknar, hvad efter
deras utgörande kan i medeltal återstå af jordens
afkastning. Bevillning efter andra artikeln tages
härvid föga i betraktande, ty denna skatt skulle
af köparen någorlunda likformigt utgöras, hvar i
vårt land han än bosatte sig. Kommunalutskylderna
deremot, hvilka äro så betydligt olika inom olika
kommuner, borde naturligtvis ingå såsom ett moment
i beräkningen af en egendoms pris; men äfven dessas
höga, och kanske ännu mera deras låga, belopp äro
underkastade hastiga förändringar, och beräkningarna
blifva derför temligen osäkra. Grundskatterna åter
höjas icke, sänkas icke. Det är sannt; grundskatternas
penningevärde för hvarje år är beroende af
medelmarke-gångspriserna. Denna omständighet
kan dock ej hindra köparen att vid uppgörelsen
om egendomens skäliga pris beräkna grundskattens
medelvärde i penningar. Och så fort derför en med
grundskatt belastad egendom en gång gått i salu, är
det ej längre jord egaren, som kan sägas hafva lidit
orättvisa genom grundskatten; det är säljaren och
hans rättsinnehafvare, som drabbats af förlusten. Och
betänker man den långa tid, som förflutit, sedan våra
grundskatter uppkommo, samt den stora rörlighet,
som vissa tider utmärkt jordegendomen i vårt land,
äro sannolikt de gårdar ytterst få, som ej gått i
handel sedan den sista grundskattens påläggande. Och
äfven vid dessa få måste dock de många arfskif-ten,
vid hvilka egendomens kapitalvärde beräknats, hafva
så fördelat den förlust, grundskatten ursprungligen
förorsakat, att de nuvarande egarne hafva att bära
en nästan försvinnande bråkdel deraf. Men fullt
lika stora andelar af denna förlust bäras af en
stor del af vårt lands befolkning. Hvar och en,
som är arfvinge eller eljest rättsinnehafvare till
den jordegare, under hvilkens tid grundskatten kom
till, skulle sannolikt erhållit ett större arf,
en större konkursutdelning etc. etc., om ej i en
aflägsen forntid stam-fadren eller gäldenären eller
gäldenärens stamfader fått värdet af sin egendom
förminskadt genom grundskatterna. Hvarför talar man
då så uteslutande om den oförrätt, jordegarne lida
genom grundskatterna? Man gör sig tydligen ej reda
för, huru den en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
