Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk folkkunskap. Hallands Fornminnesförenings Årsskrift för 1868. Hofberg, Nerikes gamla Minnen. Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. 2 delar. Brunius, Försök till förklaringar öfver Hällristningar, med femton planscher. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kranier, enligt de undersökningar, som företagits
somrarne 1863 och 1868, icke likna de lappska,
icke ens äro korta, utan rent af höra till den
långa formen. Om vi icke misstaga oss, finnes
äfven i Köpenhamns fornsaksmuseum ett ganska
betydligt antal långskallar ur stenåldersgrafvar,
ehuru de åtminstone intill den senaste tiden icke
voro för besökande tillgängliga. Detta synes antyda
tillvaron under stenåldern af tvenne ganska bestämdt
skilda stammar, mellan hvilka egoskilnad ännu icke
blifvit verkställd. Till dess denna utföres, synes
det likväl vara försigtigast att icke vidare fästa
allt för mycken vigt vid det påståendet, som tyvärr
redan blifvit trosartikel, att stenålderns folk och
Lapparne äro ett och detsamma [1].
Äfven i andra afseenden finnes en ganska slående
skilnad mellan författarens teckning af trollen
och grafvarnes vittnesbörd om stenålderns folk. De
förra lefde ifrån början i skogarna såsom ett vildt
jägarfolk. Men nu är det fullkomligt säkra fakta,
att det folk, som bygde de hittills undersökta
stenåldersgrafvarna i Vestergötland, hvilka grafvar
icke uppvisat det minsta spår af bekantskap med
metaller, haft en ganska aktningsvärd samling af
husdjur, nötkreatur, hästar, får, svin och hundar. Att
de derjemte haft åkerbruk, är ännu icke bevisligt,
ehuru det synes ganska troligt. Men redan det folk,
som vetat så tillkämpa sig herravälde öfver naturen,
att det omgifver sig med husdjur, torde äfven haft
hus och icke låtit sig nöja med de usla boningar,
naturen sjelfmant böd dem i bergens skrefvor.
Hr Hyltén-Cavallius har tagit sägnen till sin
ledarinna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
