Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk folkkunskap. Hallands Fornminnesförenings Årsskrift för 1868. Hofberg, Nerikes gamla Minnen. Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. 2 delar. Brunius, Försök till förklaringar öfver Hällristningar, med femton planscher. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 SVENSK
FOLKKUNSKAP.
odinsk offergud s tjenst, Nilsson har i den sista
tiden sökt åt dessa figurer vindicera en fenicisk
härkomst. Det är ej heller allenast i fråga om
förklaringen, som meningarne vexla, äfven den
förberedande uppfattningen, som visserligen utöfvar
ett väsentligt inflytande på tolkningsförsöken, är
olika. Sjöborg finner dessa ristningar ega en afgjordt
romersk karakter., Holmberg prisar deras teckning
och utarbetning, Brunius finner dem vara temligen
råa alster af ett föga bildadt folks sträfvan att
åstadkomma något inom den bildande konstens område,
att en sådan sträfvan verkligen finnes äfven hos lägre
stående stammar, uppvisar han med exempel hemtade från
våra dagars eller förflutna århundraderis s. k. vildar
i de andra verldsdelarne.
Holmberg trodde sig i hällristningarne se
skildringar af vikingatidens tilldragelser och
hänförde dem till tidsskiftet 500-900, en datering,
som sedan dess gått in t. o. m. i läroböcker, och som
gillas t. ex. af professor Nilsson. Han och likaså
Holmberg ansågo likväl, att Kiviksgrafvens ristningar
tillhörde bronsåldern, och att de således voro att
noga skilja från de öfriga hällristningarne. Deri
låg en svag punkt, och der fäster Brunius sin
hafstång, för att vältra undan hela den Holmbergska
theorien. Han finner uti arbetssätt och stil
allsingen skilnad mellan Kiviksgrafvens ristningar
och t. ex. Bohuslänsklippornas, och med bifall till
de förstnämndas hänförande till bronsåldern flyttar
han alla de öfriga till samma tid, eller rättare
till en ännu aflägsnare, till stenåldern, ehuru han
antydt, att denna konstart äfven något idkades af
bronsåldersfolket.
Uti detta resultats negativa del d. v. s. uti kritiken
af den Holmbergska theorien, synes oss professor
Brunius hafva fullkomligt träffat det rätta, och
derigenorn har han lemnat ett synnerligen godt bidrag
till denna frågas lösning, så mycket vackrare, som det
tillkommit icke egentligen i följd af nya upptäckter,
utan genom kritisk pröfning af det material, som
redan Holmberg hade till sitt förfogande.
Holmberg säger, att dessa ristningar måste vara
utförda med jern, stenen förslår ej att åstadkomma
dem; Brunius åberopar deremot den erfarenhet han varit
i tillfälle att inhemta såsom ledare, i mer än ett
fjerdedels sekel, af en stor stenhuggareverkstad,
och åberopar derjemte den slående skilnaden mellan
det arbetssätt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
