Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen och Tyskland. Henning Hamilton: Kriget i Tyskland 1866. E. de Laveleye: Tyskland efter 1866 års krig. Fri bearbetning efter franska originalet af H. Hamilton. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 PREUSSEN OCH
TYSKLAND.
och nationaliteternas rätt, hvilken endast kan ske
på frihetens väg. Det har att spegla sig i Schweitz’
oeh Belgiens föredöme.
Den närmaste följden af 1866 års krig har, såsom
alltid efter stora hvälfningar, varit en djup och
allmän osäkerhet. Okade rustningar äro dagens lösen,
och det tyckes, som Europa snart skulle digna under
vapnens tyngd. Grefve Hamilton anser sig hafva
funnit dess orsak ensamt hos Preussen, hvilket midt
i Europa uppstått som en eröfrande militärstat,
som icke skyr något medel för tillfredsställande
af sina böjelser, samt att krig eller fred bero
deraf, om Preussen kommer att hålla Pragerfreden
eller icke, d., v. s. Öfvergår Main och med våld
annekterar sydstaterna. Troligen skulle detta
senare under nuvarande förhållanden föra till
krig med Frankrike, men vi lemna derhän, med hvad
rätt Frankrike skulle blanda sig i Tysklands egna
angelägenheter; med hvad framgång det skulle ske,
torde man kunna förutsäga. Nationaliteternas sak
skall slutligen segra, och hvartill försöket att
hindra dess utveckling i Tyskland kanske torde leda,
det hafva vi förut vidrört. Hvad osäkerheten angår,
medgifva vi gerna att Bismarcks politiska system icke
är något annat, än näfrätten i en mera diplomatisk
drägt än fordom, men vi hafva sökt visa att, om ock
Bismarck påskyndat krisens utbrott, jäste dock sedan
länge de förstörelsens elementer, som äfven utan honom
slutligen skulle brutit sig en väg. Hans samvetslösa
politik har varit verktyget för en högre ledning,
och ehuru han ännu synes mästra rörelsen, torde
den snart växa honom öfver hufvudet. Den största
tjenst, som man kunde göra honom, vore att hota
Tysklands oberoende, ty det skulle då som en man
ordna sig under Preussens diktatur och offra något
af sin frihet för sin existens. Och just derför att
Frankrike står der med halfdraget svärd och genom sin
nya arméorganisation förskaffat sig denna så beprisade
alliansernas frihet, bidrar det fullt ut Lka mycket
till denna beväpnade fred, som är nästan värre än
öppen ofred. Ty det torde icke låta förneka sig, att
den nya Franska arméorganisati<>nen af 1867 var af
offensivt syfte. Landet var dessförinnan nog starkt
att ensamt lemnadt icke behöfva frukta något angrepp,
men det har äfven velat vara nog starkt att kunna
med visshet om framgång ensamt anfalla hvem som helst.
Här finnes så ofantligt mycket mera att undersöka
och framlägga om denna stora tilldragelse, som nyss
uppröit Europa, men utrymmet förbjuder oss "att
längre fortsätta. Innan vi sluta måste vi dock fästa
uppmärksamheten vid Laveleyes förträffliga utredning
af Preussens ekonomiska förhållanden, hvarigenom han
velat ådagalägga, att arbete och sparsamhet är deri
fasta grund, på hvilken hvarje folk har att bygga sitt
välstånd och sin oafhnn-gighet. Preussarens sparsamhet
har bildat kapitalerna, den allmänna folkupplysningen
har spridt insigter och förmåga af dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
