Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen och Tyskland. Henning Hamilton: Kriget i Tyskland 1866. E. de Laveleye: Tyskland efter 1866 års krig. Fri bearbetning efter franska originalet af H. Hamilton. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSEN OCH TYSKLAND.
197
inåt och kommit i erfarenhet af en nationell frihets
alla välsignelser. Först då skall det ock förstå att
göra andra folk den rättvisa, som det sjelft fått till
godo. Förfaringssättet mot det danska Slesvig är en
skam för en nation, som vill kallas stor, men den,
som känner stridens historiska uppkomst, skall icke
kasta skulden ensamt på Tysklands jo/k, och man kan
våga hoppas, att det fria Tyskland snart skall inse
och godtgöra sitt fel. Åtminstone skail det ske den
dag, då äfven tyska nationaliteten känner sig hotad
genom en tryckning från öster.
Ty detta är Preussens egentliga stora mission och
en af de hittills minst erkända fördelarne af det
stora kriget, att Preussen numera förmår föra en
sjelfständig politik gent emot sin östra granne och en
gång kan i spetsen för ett enigt Tyskland deltaga i de
vestländska folkens strid för sitt oberoende och sin
fria civilisation. Det är det vestliga Europas eget
fel, att Preussen icke förr fattat denna uppgift,
utan i stället varit den ryska politikens trogne
vaperidragare, alltsedan för 100 år tillbaka den
orättfärdiga koalisionen mot Fredrik den Store,
men framför allt Englands egoistiska afvikande från
den äldre Pitts storsinta politik, tvang Preussen
att kasta sig i Rysslands armar och snart besegla
förbundet ined Polens delning. Detta förbund är icke
längre möjligt, om Fredrik den Stores Preussen tvingas
identifiera sig med ett fritt och enigt Tyskland;
och vår fasta öfvertygelse är, att i samma mön
Tysklands enhet går framåt, i samma mön mognar ock
dess frihet. Man kan väl för öfrigt icke rned. någon
skymt af rätt förneka Tyskland, hvad man med glädje
helsat i Italien, och för Europa ligger snarare
något betryggande deri, att det stora fäderneslandet
börjar upphöra att vara Europas valplats och den
tummelplats på hvilken Frankrikes och Rysslands
ärelystna intrigörer väpnat bröder mot bröder och
dränkt marken i strömmar af blod.
För Europas frihet har Österrikes nederlag varit af
den största betydelse. Dess seger skulle inneburit
absolutismens triumf, gifvit Österrike nytt mod och ny
makt att förtrycka de folk, som lyda under dess krona,
och för eri tid fördröjt det tyska folkets enhet;
dess nederlag har födt till verlden det nya fria
Österrike med en mission, som för Europas framtid är
fullt ut så vigtig, som Preussens. Ty der reser sig
ett annat bålverk i söder mot Panslavismens och deri
Asiatiska despotismens hotande flod. Förtrycket skulle
förr eller senare sprängt kejsarestaten i stycken;
friheten ensam kan rädda den och ersätta monarkien i
inre styrka hvad som synes fattas i yttre enhet. Kan
Österrike bland annat lyckas att uppfostra sina
Slaviska stammar till frihet, så har det derigenom
tryggat både sin och Europas framtid, ty det vore
ju att mot fienden vända dess egna vapen. Ja! den
skulle då hafva löst tidens svåraste problem eller
försoningen mellan traktaternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
