Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läroböcker i svensk literaturhistoria. Öfversigt af svenska språkets och literaturens historia af Herman Bjursten. Tredje upplagan. Efter författarens död bearbetad och tillökt (af Gustaf Claëson). Lärobok i svenska literaturens historia af P. S. W. Lundblad. Lektor vid Kongl. Krigsskolan. Af Å. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROBÖCKER I SVENSK LITERATURHISTORIA.
237
storia prunka med namnen. Runeberg och Topelius? Så
vidt oss är bekant, har, äfven under den största
politiska söndring och villervalla, Italiens folk
alltid betraktat den italienska, och det tyska
folket den tyska literaturen såsom hela folkets
gemensamma egendom. Det var den skandinaviska stammen
förbehållet att äfven i detta afseende söka skilja,
hvad Gud förenat. Men hrr Bjursten och Claesori äro
hvarken de ende eller de förste, som på detta sätt
förfarit; danskar och norrmän hafva gjort på samma
sätt i förhållande till hvarandra; finnar lika så i
förhållande till Sverige, allt till ringa båtnad både
för språkområdena i deras helhet och de särskilda
lan den.
Vi hafva redan i det föregående lofordat den
omsorgsfulla behandlingen af formen, språket, i detta
arbete. Det hör, ty v ärr, till ovanligheterna,
att skriftställare, t. o. m. läroboksförfattare,
hafva grundlig insigt i modersmålet och visa
allvarlig vilja att åstadkomma äfven i detta
afseende goda arbeten. Här anmälda upplaga röjer på
hvarje blad bearbetarens noggrannhet vid formens
behandling och har i detta afseende, liksom hvad
innehållet beträffar, stora företräden framför de
föregående. Tryckfelen äro, så vidt vi kunnat finna,
ytterst få och obetydliga. Att granskaren för sin
del icke i allo gillar hr Claésons åsigter, är en
sak för sig, och det finnes icke anledning att
här börja en tvist om spörsmål rörande formlära
och rättskrifnirig. Hr C. har - i det närmaste
åtminstone - iakttagit följdriktighet, och sådant
betyder i våra dagar icke så litet. Måhända får
han icke många efterföljare i att skrifva par tina,
best. formen pl. af parti, o. d. (Månne icke snarare
partien?). I sin ifver att få bort konsonanttecknen
w och c, den neutrala pluraländelsen er o. s. v. går
hr C. så långt, att han rent af gör ändringar i
boktitlar och ännu lefvande författares namn. Ett af
Ljunggrens arbeten får sålunda titeln: Framställning
af de förnämsta estetiska systemen, ehuru författaren
af arbetet skref systemerna. Namnet Karl skrifves på
detta sätt, äfven då de personer, som hade eller hafva
detta namn, alltid skrefvo eller skrifva Carl. Likaså
ändras W till V på många ställen: Vetterstedt,
Vingqvist, Vrangel, men Warburg, Wiesdgren samt både
Wallin och Vallin (om samme person).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
