Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läroböcker i svensk literaturhistoria. Öfversigt af svenska språkets och literaturens historia af Herman Bjursten. Tredje upplagan. Efter författarens död bearbetad och tillökt (af Gustaf Claëson). Lärobok i svenska literaturens historia af P. S. W. Lundblad. Lektor vid Kongl. Krigsskolan. Af Å. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 LÄROBÖCKER I SVENSK
LITERATURHISTORIA.
grafiska läroböcker med vissa mindre vigtiga orter,
upptaga deras namn i registret; man kan då äfven
tillägga födelse- eller dödsår samt korteligen angifva
arten af dessa personers förfat-tareskap.
Det sätt att gå tillväga, som vi här hafva tagit oss
friheten att ogilla, är ty värr nästan häfdvunnet
både i vårt och andra land. Hr C. kan således drabbas
af klander endast för så vidt som han gått i orätta
spår och clrifvit saken till ytterlighet.
Oafsedt de anmärkningar, vi redan gjort, och hvilka
hufvudsakligen gälla planen, råder inom de för boken
bestämda gränser en viss ojemnhet. Då det är fråga
om t. ex. skaldestycken, estetik, literaturhistoria
eller literära tidskrifter, uppräknar bearbetaren
till ganska stort antal äfven srnåarbeten, stundom
rena obetydligheter, under det mycket vigtiga arbeten
på andra områden förbigås med tystnad. Hvad beträffar
antalet af upptagna författarenamn, hafva vi, så vidt
det är fråga om tiden från 1640 till våra dagar, i
allmänhet icke skäl att klaga öfver njugghet. Likväl
saknas några namn, som vi för vår del trott
hafva en fast plats i hvarje något så när utförlig
literaturhistoria. Exempelvis må nämnas Henrik Gabriel
Porthan, Auroraförbundets stiftare, hvilken, för
att nyttja en aktad finsk författares ord, bildade
sammanfattningen af fosterlandets kultur, var den
förste, som fattade finska folkvisans behag, den
förste som bröt banan för Finlands historieforskning,
grundlade dess publicistiska literatur, arbetade
för landets universitet, såsom ingen före eller
efter honom och var nationel i hvarje yttring af
sin rika bildning. För vår del beklaga vi dessutom,
att med endast två undantag - Runeberg och Topelius,
samt naturligtvis de finnar, som flyttat öfver till
Sverige och äro eller hafva varit svenska undersåtar
-. finska författare, som skrifvit på svenska efter
1809, alldeles uteslutits. Det är ju icke fråga om
den politiska, utan om språkets och literaturens
historia, och i dessa afseenden har Sverige ännu
besittningar i Finland; ännu förenar modersmålets
heliga band svensk och finne; hvarför låtsa som
icke så vore? Skola kanske äfven namnen Frese,
Creutz Choraeus, Franzén m. fi. en dag utgå ur vår
literaturhistoria, derför att deras egare voro födde
öster om bottniska viken? Om den svenska och deri
finskt svenska literaturen skola skiljas och behandlas
hvar för sig, hvad ger oss då rätt att i vår hi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
