Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR OM SVENSK VERSKONST.
261
föreläsningssalen. Efter denna utmärkte öfversättares
och verskonstnärs föredöme och enligt hans grundsatser
hafva flere fram-trädt med metriska öfversättningar,
såsom Brandt med Sophokles Antigone; Sehlan med
Euripides’ skådespel; Alexandersson med Aeschyli De
sju mot Thebe, och nu senast hr Säve med »Foglarne»
- alla med större eller mindre framgång. Striden
mot det gamla har förts ej blott praktiskt, det
vill säga genom att skrifva eller försöka skrifva
korrekt vers och derigenom visa, huru en sådan ser
ut, utan ock genom kritiska uppsatser, förnämligast
i denna tidskrift *), på sista tiden till en del
i Pedagogisk Tidskrift. Men den gamla ovanan att
skrifva ometrisk vers motarbetas lättast, och den
läsande och »skrifvande allmänhetens» metriska gehör
uppöf-vas säkrast genom läsning af riktigt byggda
verser. Dessa praktiska bidrag, som således säkrast
leda till en god utgång af striden, hafva hittills
lemnats och skola väl ännu en tid lemnas blott af dem,
hvilkas öra blifvit bildadt af den från denna sämre
licentia poetica fria grekiska och latinska poesien.
Hvarje sådant bidrag, hvari vårt naturliga gehör
för rytm i språket, både prosa och poesi, näres och
bildas af en verkligen metrisk vers, måste anses som
en vinst, närmast för vår verskonst, men derigenom
äfven för hela vår vittra literatur, och äfven af
denna orsak kunna vi helsa hr S:s öfversättning
af Aristo-phanes’ Foglarne hjertligt välkommen. Ty
ehuru denna öfversättning i afseende på versbyggnaden
enligt vår mening lider af ett och annat fel, så är
hon dock i jemförelse med vår äldre verskonst och
i jemförelse med andra dylika öfversättningar (med
undantag af Spongbergs »Ajas» och Alexanderssons »De
sju mot Thebe») ett verkligt steg framåt.
De grundsatser, som öfversattaren följt vid
konstruerandet af den svenska versen, har %an sjelf
i inledningen tillkännagifvit sålunda:
»Hvad beträffar den svenska versbygnaden, har
öfvers. sökt ställa sig de regler till efterrättelse,
som den stränga nyare kritiken **) i detta afseende
uppställt. Men då han icke kunnat i alla
*) Den förre utgifvarens (Prof. Nybloms) ofta och
tydligt uttalade åsigt om denna fråga betyder af
flera* skäl mycket.
**) Härmed åsyftas väl närmast akad. adj. Hagaströms
"Anmärkningar angående svensk versbygnadskonst"
i Sv. Lit.-Tidskr. 1867 sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
