Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 ANMÄRKNINGAR OM SVENSK
VERSKONST.
versfötter äro af olika slag, allt efter som skalden
väljer det ena eller andra rytmiska systemet,
t. ex. det jambiska, anapestiska, tro-kaiska,
daktyliska, hvilka äro de vanligaste metersystem,
som i den svenska poesien blifvit använda. Men ehuru
man således hemtat versfötterna från den grekiska
metriken, har man ej iakttagit dessa versfötters
natur och de nödvändiga lagarne för dem, utan gjort
t. ex. en anapest (^ ^ -) af ett eller flera ord,
som i följd af deras naturliga och riktiga uttal i
prosan aldrig kunna bilda en sådan versfot. Sålunda
får ett kort eller obetonadt (dessa ord betyda
i den moderna versläran egentligen detsamma) ord
eller stafvelse ofta en sådan plats i versen eller
versfoten, att det vid versens metriska uppläsning
måste betonas. T. ex. i följande tro-kéer (- ^ }:
Björn och Frithiof suto båda vid ett schackbord skönt
att skåda. Silfver var hvarnnnan ruta och hvarannari
var af guld. Eller i följande jambiska ( ^ - )
verser: I morgon således - - - ,
Förmätne pr est!
Du vågar nalkas ätt din herre störa, Då I sin
andakt hän är stadd som bäst (Malmström). Du, söm
af vänskapens förtrogna stjerna (Wallin). Sålunda
kommer ofta en i vanligt tal betonad stafvelse i
den del a? versfoten, att han måste halkas Öfver,
såsom vore han obetonad. T. ex. följande anapester:
DÖck, när striden är när, tär hans sinne sin flygt,
stiger djerft som den h vilad e örn (Tegnér). Denna
vanliga, yttring af »liceritia poetica» har utan
tvifvel haft ganska menliga följder för vårt språk,
vår smak, och helt säkert har den varit skadlig for
poesien, som måste vara skön konst äfven i formen
och som således måste hafva en formel teknik. Det
har emellertid på de senare åren uppstått en strid
mot detta missbruk, hvilken strid utan tvifvel haft
sitt upphof och näring i professor Spongbergs efter
metrikens strängaste regler gjorda öfversättriingar
af den grekiska tragediens mästerverk, af hvilka ty
värr ännu blott en blifvit bekantgjord för allmänheten
utanför den akademiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
