Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och tretioåriga kriget. Droysen: Gustaf Adolf. Öfversättning. II. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förpligtelser emot sina bundsförvandter. Ja, det vill
till och med synas, som om hela deras så kallade
»motdefension» egentligen blott åsyftade att imponera
på deras vedersakare och derigenom afskrämma desse
från utförandet af sina befarade planer. Det bör
derför icke förundra oss, att Gustaf Adolf under sin
dåvarande ovissa ställning icke blott till Ryssland
och Polen utan äfven till Danmark, som då ännu
var i besittning af det vigtiga Elfsborg, gaf ett
afböjande svar på deri skrifvelse, hvari de unierade
förstarne anmodade honom att «såsom en högt aktad
evangelisk potentat ej i farans stund öfvergifva dem,
utan i händelse af utbrytande fiendtligheter räcka
dem en hjelpsam hand till upprätthållande af deras
evangeliska religion och tyska frihet».
Större fördelar med hänseende till sin egen ställning
till Polen torde Gustaf Adolf hafva väntat af
den från Elisabeth ärfda plan till ett allmänt
förbund mellan protestanterna och det Habsburgska
husets öfrige vedersakare, för hvilken den engelska
regeringen vid denna tid tycktes lifligt intressera
sig. Detta förbund borde, enligt Jac. Spens bref till
A. Oxenstjerna dat. London d. 1 Mars 1615, omfatta
konungarne af Sverige och Danmark, republikerna
Venedig och Nederländerna, hertigen af Savoyen,
alla protestantiska förstår i Tyskland tillika med
Hansestäderna och de protestantiska kantonerna
i Schweitz. Men denna storartade plan strandade,
åtminstone hvad de skandinaviska länderna beträffade,
mot Kristian IV:s misstroende till Holland och hans
deraf alstrade obenägenhet att bryta med Spanien, i
hvars vänskap han just vid denna tid sökte en motvigt
mot Hollands förbund med Hansestäderna och Sverige
[1].
Emellertid hade Frankrikes och Englands bemedling
och Holländarnes undfallenhet omsider lyckats förmå
den spanska regeringen att ratificera fördraget
i Xanten. Härmed var på detta håll den fara tills
vidare aflägsnad, som för ett ögonblick tyckts hota
den evangeliska kristenheten. Men det dröjde ej länge,
innan hon från en annan sida framträdde i förändrad
gestalt; ty nu blefvo Sigismunds anspråk på den
svenska kronan utgångspunkten, och Sverige närmaste
målet för kombinerade planer af ännu mer vidtutseende
syftning. Sverige skulle nämligen samtidigt angripas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
