Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
311
Då man - med rätta - uti 1734 års lagbok funnit
dessa tvenne hufvudegenskaper hos en god lag i
framstående grad förenade, har man deraf trott sig
kunna sluta, att den svenska allmänheten bättre än
någon annan skulle vara i stånd att på egen hand
besörja sina rättsliga angelägenheter. »Lagboken
är en folkets bok», det är hufvudsumman af denna
åsigt, som visserligen är ganska smickrande
för vårt folk. Den räknar anhängare bland så väl
lärda som lekte; och eget nog har den måhända sina
varmaste försvarare på de högre trappstegen af den
juridiska embets-mannabanan, bland män, som ur egen
erfarenhet nogsamt böra hafva inhemtat, att äfven den
outtröttligaste forskning, uppburen af skarpsinnighet
och allmänbildning, kan komma på villospår i denna
enkla s. k. folkets bok. Så har nyligen *) uti en
af synnerlig auktoritet förtjent skrift uttalats
följande tankar:
»Vår lagstiftning, åtminstone den civila, har
företrädesvis uppvuxit och utvecklat sig på inhemsk
grund och föga lånat från den lagstiftning, som i
andra länder gifvit sitt innehåll åt deras lagar
eller åtminstone der gäller såsom subsidiarisk lag,
nemligen den romerska. Af denna vår lagstiftnings
inhemska upprinnelse är en följd, att lagboken varit
och är en folkets bok. l denna anda äro våra lagar
skrifna, vårt rättegångssätt ordnadt. Derför har
folket, den höga som den låga, den fattiga som den
rika vant sig att sjelf inför domstolarne utföra
sina tvister, bestyra om sina angelägenheter och
endast när hinder för parten sjelf att infinna sig
uppstått, anlita ombud, ej advokater i verklig mening;
då deremot i andra länder lagarna antingen icke varit
sammanfattade i en bok, eller ock denna boks innehåll
för folket varit obekant, så att detta aldrig sjelf
kunnat utföra och bevaka sin rätt, utan dertill måst
använda verkliga advokater».
I en af sina fyra till justitieombudsmannen ingifna
skrifter, har hr O. A. Beckman emot detta yttrande
riktat några, såsom oss synes, till sitt syfte ganska
valberättigade erinringar. Innan vi redogöra för
dem - en anmärkning i förbigående af mera enskild
natur! Hr B. är praktisk jurist, ingen menniska
ställer på honom några anspråk på vältalighet i
den högre stilen. De Utflygter i denna riktning hr
B. under stundom företager sig bidraga verk-
Riksdagens Justitie-Ombudsmans Embetsberättelse 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
