Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
323
hållandena i vårt eget land. Der, såsom annorstädes,
förekom i äldre tider icke advokatur såsom en
särskild funktion, utan den utöfvades af tillfällige
fullmägtige. Vid mera utvecklade rättsförhållanden
uppstod emellertid en särskild klass af personer,
hvilka hade sakförareskapet till sitt yrke;
men - såsom annorstädes - förföll denna klass,
vid bristen på alla lagstadgade qvalifika-tioner,
till alla de missbruk och dåliga konster, hvilka
man hos oss brukar sammanfatta under benämningen:
bränvinsadvokatur. Häremot riktade sig lagstiftningen
under Kristian IV genom en följd af författningar,
hvilkas anda genomgår äfven Kristian V:s Danske Lov
(1683), På landsbygden förbjöds all advokatur. l
sina rättssaker skulle allmogen till fullmägtige
använda endast »oprigtige Dannemsend», de der icke
gemeriligen läto sig till sakförare brukas. I städerna
åter tillkom det borgmästare och råd att till- och
afsätta prokuratorer. Endast vid högsta domstolen
hade styrelsen sjelf denna angelägenhet om hand.
Från adertonde århundradet kom det emellertid i bruk,
att styrelsen utnämde sakförare med privilegium att
öfver hela riket fora andras talan. Samma myndighet
utöfvades för städerna inom deras distrikt af
stifsarntniärmen, på landsbygden af amtmännen. Sålunda
uppkom snart nog ett auktoriseradt sakförarestånd;
och redan 1730 kunde man såsom vilkor för inträde
deri föreskrifna arläggandet af juridisk examen,
hvartill sedermera (1796) lades fordringen på
praktisk öfning. Ändtligen inordnades ståndet helt
och hållet i tjenstemannaklassen genom förordnandet,
(den 4 September 1810) att alla prokuratorer,
vid så väl öfver- som underrätterna, skulle vid
deras anställning förses med kunglig fullmakt. I
tvistemål få nu mera icke andre än auktoriserade
sakförare såsom fullmägtige anlitas. De äro i regeln
förpligtade att bosätta sig på en bestämd ort, i sin
praxis inskränkta till ett visst område eller vissa
domstolar, och anställas derföre ej till större antal,
än som anses motsvara behofvet och förhållandena inom
de särskilda jurisdiktionerna.
Det är med ett ord en sluten advokatur. i närmaste
öfverensstämmelse ined det preussiska systemet.
Denna lagstiftning har intill våra dagar varit
gällande äfven i Norge. Men genom lagen om sakförare
den 12 Augusti 1848 har en genomgripande förändring
härutinnan inträd t. Sakförarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
