Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA
FÖRSVARET.
anställas icke längre af konungen utan genom
auktorisation af justitiedepartementet. Ifrån slutet
af 1855 eger en hvar rätt att, efter aflagd juridisk
embetsexamen med betyget haud illaudabilis erhålla
sådan auktorisation som sakförare vid underrätterna
öfver hela riket. Por anställning som sakförare
i öfverrätterna erfordras betyget laudabilis i
embetsexamen, eller ock att i ett år hafva utöfvat
sakförarekallet vid underrätt. Auktorisation som
öfverrätts-sakförare medför rättighet att advocera
vid samtliga underdomstolar. För sakförarne i
högsta domstolen äro stadgade särskilda praktiska
prof. Alla inskränkningar med hänsyn till boningsort
äro upphäfda. Antalet sakförare är obegränsadt,
och deras praxis, med iakttagande af de här antydda
bestämmelser, helt och hållet fri.
Den sakförareståndets utvecklingsgång, som i det
föregående blifvit till sina hufvudrag skildrad,
och hvars slutliga och allmänna resultat icke är
eller kan blifva något annat än sakförareväsendets
inordnande i rättsskipningen såsom ett nödvändigt och
tillika fullt sjelf ständigt element af densamma,
denna utvecklingsgång har för vårt land förblifvit
fremmande. Icke, som skulle ej äfven i vårt land
finnas sakförare, eller behofvet af rättsligt försvar
vara af lagen helt och hållet underkändt. Sådant
vore helt enkelt en orimlighet. Det är i viss
mön ganska riktigt hvad man någon gång yttrat,
att sakförareväsendets tillkomst sannolikt är
samtidig med den första processen och den första
domstolen. Så finner man redan i våra landskapslagar
bestämmelser om ombudsmanna-skap i rättegång. »Nu är,
säger östgötalagen, man utländsker, alla bor fiärran,
swa ät han gitter egh sialwer sina sak sött, ällar
är siuker ok gitter egh farit, ällar är witfärlinger
(afvita) ok kan egh, Tha ma thässum lunduin umbudz
man hawa.» Och i Landslagen stadgas (XV Kap. Jorda
Balken): »Engin hafwi och wåld ät döma öfvver nogors
mans Jordagotz eller eghodela, uthan Jordäghande vvari
laghlika stämpder och sjelfwer til swars, eller hans
ivissa Umbudh, som hans fulla macht Jtafwer medh hans
öpna .Breff ocit In si g le».
I detta sist anförda stadgande torde man kunna söka
grunden till alla senare bestämmelser i fråga om
fullmäktigskap vid domstolar. Var det i de gamla
landskapslagarne endast undantagsvis medgifvet att
genom annan man bevaka sin talan, så sv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
