Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
325
nes rättigheten härtill för så vidt angår civila
mål uti landslagen vara oinskränkt erkänd. Af lätt
begripliga skäl kunde likväl någon sakförareklass i
egentlig mening icke under medeltiden uppkomma. Huru
skulle väl det rättsliga försvaret kunna vinna någon
betydelse, då sjelfva rättvisan icke fans till?
Det närmast följande tidehvarfvet medförde i detta
afseende ingen väsentlig förändring. Det är bekant,
hurusom Carl IX:s sträfvanden för införande af
en förbättrad rättegångsförfattning strandade pä
ständernas motstånd; och lagstiftningsarbetet under
denna period inskränkte sig hufvudsakligen till
offentliggörande genom tryck af de vigtigaste bland
landskapslagarne samt den allmänna landslagen. På
dennas grund och botten befann man sig äfven
uti de bestämmelser rörande fullmäktigskap, som
rättegångsprocessen af 1615 innehåller. Det efterlåtes
deri hvar och en kärande eller svarande, som icke vill
eller kan framföra sin sak och ärende inför rätten,
att göra det genom ombud, - såsom man ser endast ett
generaliserande af landslagens föreskrift.
Rättegångsmålens antal under denna tid var
ringa, deras handläggning summarisk och i hög
grad godtycklig, hvilket härrörde lika mycket
af brister i lagarna, som af vald och okunnighet
hos deras skipare. Då man icke ens egde tillgång
till dugliga ämnen för besättande af statens
offentliga befattningar, kunde man naturligtvis
än mindre räkna på insigter eller redbarhet hos
sak-förarne. Deras antal och deras vanrykte växte
också i jemn proportion. Man har ännu qvar ett föga
intagande porträtt af sakförareståndet från den tiden,
utfördt af en bland landets mest framstående rnän *)
»The taga öhl och sömpn för ährende, genom hvilke,
om man något skal uthrätta, måste man tijdh och
stund them mahna, offta upwachta them, til thes the
hafwa sufwit ruset aff sigh eller klädt på sigh,
in summa, föllja them effter i hambn och hääl: giör
inan thet icke, uthaii försäkrar sigh på theras ordh,
blifwer man helt bedragen». Och sin uppfattning om
sakförarnes juridiska insigter gifver den högtlärde
förf. tillkänna i följande humoristiska verser:
Uthi Svveriges Lagbook tinnes ingen aff eder k look,
*) Clas KrtUvmb. Observatioiies Juris
praoticaj. »Stockholm U)74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
