Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
329
en specielt derpå riktad bildning, och att, der
denna bildning är tillfinnandes, sakförarekallet kan
bestå och verka gagnande äfven under de i öfrigt mest
missgynnande omständigheter.
De män, som utarbetat 1734 års lag, hade icke
förbisett denna sist nämda omständighet. I det för
ständerna framlagda lagförslaget heter det i J 5
kap. 2 § Rättegångsbalken: »De, som för andra mage
tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,
redlige och lagfarne män». Och genom det dervid
fogade tillägget . »Ej bör någon dertill brukas,
som af rätten ej god känd är, och lof dertill fått»
åsyftade de uppenbarligen att bereda rätten eller
domaren tillfälle till en prof ning j em väl i fråga
om sakförarens speciela insigter i sitt ämne, en
pröfning, som alltid utgjort någon, om än svag borgen
emot de gamla missbruken, och som väsentligen skulle
underlättat uppkomsten af ett yrkesdugiigt och aktad
t sakförarestånd.
Men vid förslagets pröfning hos ständerna segrade
traditionen och fördomarne öfver rättsintresset. Från
äldsta tider hade man ju egt rätt att till fullmäktig
i rättssaker bruka hvem helst man ville. Det vore
ett band på den naturliga friheten att härutinnan
göra någon inskränkning. Och hvad man dittills sett
af ett sak-förarestånd hade just ej varit egnadt
att väcka lust till vidare fortsättning. Hvem kunde
väl förutsäga, hvad följden skulle blifva, om man
bunde sig vid detta stånd, och sålunda i alla sina
rättsangelägenheter gjorde sig beroende af dess
så mångfaldigt ådagalagda brist på insigter och
god vilja?
Dessa betänkligheter, hvilka uti Abrahamsson funno sin
förnämsta tolk, bestämde ständerna att i stället för
bestämningen »lagfarne» sätta »förståndige», hvilket
i juridisk mening betecknar ingenting, eller på sin
höjd är liktydigt med »icke sinnesrubbad», onekligen
en allt för blygsam fordran på den, som skall föra
andras talan i rättstvister. Och af samma skäl, samt
för att i grund tillintetgöra verkan och betydelsen
af rättens pröfning och godkännande, gjordes jemväl
det tillägg, att pari en egde till fullmäktig bruka
hvem helst han hade -förtroende till.
Vi tveka icke att påstå, det den sålunda förändrade
lagparagrafen, sådan den slutligen af ständerna antogs
samt ännu lyder, är en af de obestämdaste och säkert
den till sitt af lagkommissionen
Sv. Liter. Thhkr. 1809, 5 h.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
