Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA
FÖRSVARET.
angifna syfte, - att utestänga oärlige, oförståndige
och sådane advokater, som upphetsa enfaldigt folk till
tvister - minst tillämpliga i hela lagboken. Det låter
sig icke bedömas, hvad ofärd detta totala uppgifvande
af alla garantier för erhållandet af ett upplyst,
frimodigt och redbart försvar i rättssaker vållat;
men en blick på närvarande förhållanden ger en antydan
om, hurudant rättstillståndet varit under tider,
då menige man, fastän vida »enfaldigare» än nu, icke
alltid kunde i domarens rättsinnighet finna det skydd,
som nu.,
Närmare ett och ett halft århundrade hafva förflutit,
sedan ett sådant tillstånd genom lag stadgades; men
för hvarje gångämnet kommit å bane, har man stött
emot den grundsats, som 1734 års ständer uppställde,
och som onekligen har en skenbar oemotsäglighet:
att inskränka! rättigheten att till fullmäktig
utse hvem helst man har förtroende till, är dock
ett band på den naturliga friheten. Den gjorde sig
gällande, då genom kongL brefvet den 27 Maj 1801 uti
Rättegångsbalken 15: 2 skulle inskjutas vilkoret om
»fullgjorda akademiska specimina» för utöfvande af
sakförareyrket. Kongl. Maj:t nödgades förklara, det
någon inskränkning derigenom ingalunda gjordes i den*
allmänna valfrihet i fråga om fullmäktigskap, som i
lagen redan fans medgifven. Uti lagkomiténs så väl
som lagberedningens förslag till rättegångsbalk är
denna valfrihet klart och bestämdt stadfästad. »Till
fullmäktig må man bruka den, man har förtroende för»
heter det helt enkelt i det sistnämnda af dessa
förslag. Och under öfverläggningarne i ämnet vid
1859-1860 års samt sistförflutna riksdag är det
s-amma grundsats, som återljuder i flertalet bland
de uttalanden, hvilka motsatte sig de då framställda
reformförslag.
På uppfattningen af* denna fråga hvilar
sakförareståndets vara eller icke-vara. Ingen
lärer kunna bestrida, att det rättsliga försvaret
utgör en nödvändigt integrerande beståndsdel
i rättsväsendet. Det intager med hänsyn till
rättsvården samma ställning, sorn läkarekonsten i
torhållande till helsovårderi, ja i sjelfva verket
en ännu betydelsefullare. Ty det gifves dock en
och arman lycklig nog att undgå den skröplighet
och de svagheter, som påkalla läkarens råd och
biträde. Men. lagen kan ingen undgå, som lefver
i samhället. Den möter mig på hvarje steg, åt alla
håll begränsar den min verksamhet, i hvarje ögonblick
måste jag under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
