Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan gällande inom hvarje särskildt samfund. Konungamakten med
en stark och de serskilda
stormännens krigareföljen öfvermäktig här uppreser
sig i samhället och beherrskar detsamma. Så är
konungamakten med den stående hären färdig. Denna
makt är i ständig verksamhet inom samhället för
upprätthållande af ordning och säkerhet; den vördas
såsom på en gång det helas och hvar och en enskild
samhällsmedlems skyddsmakt. Under detta skydd kan den
, enskilde vara oafbrutet verksam för sitt enskilda
lefnadsända-mål och lemna åsido den förr ständigt
ängslande omsorgen om eget försvar.
Krigsförfattningen gick härmed in i ett nytt
utvecklingsskede. I den mån den frivilliga och
sjelfmyndiga krigföringen upphörde och medborgaren
härutinnan fick underordna sig statsmakten,,
samt den lägste krigarens uppgift blef lydnad
för en högre vilja, utan att vara förenad med
de utsigter, som det forna vikingalifvet öppnat,
eller förestafvad af den nödvändighet, som det egna
försvaret innebar, förlorade krigstjensten sitt
behag. Sedan den nya krigskonsten underordnat den
personliga skickligheten under de taktiska rörelserna
och infanteriet erhållit betydelse öfver kavalleriet,
blef denna tjenst ett yrke, som i den lägsta soldatens
grad i allmänhet betraktades såsom den sista utvägen
till försörjning för dem, som ej dugde till något
annat. Sökande sina rekryter bland samhällets drägg
och, endast i det fall att detta rekry-teringssätt
ej fyllde lederna, förstärkande sig medelst
tvungna ut-skrifningar ur andra samhällsklasser,
framställde sig krigareyrket såsom motsats till .fritt
rnedborgareskap och betraktades derföre med motvilja,
ett uppfattningssätt, som naturligtvis måste fortfara,
så länge den dynastiska politiken bestämde ländernas
öden.
l mån af det representativa samhällsskickets
utveckling klarnade emellertid den insigten, att ej
mindre medborgareris frihet än furstens personliga
makt hade att underordna sig under begreppet
fosterland, och man insåg, att fosterlandets försvar
ej längre kunde bero på furstars förmåga och vilja,
att genom uppsökande af ut-och inländska hjelpkällor
bilda en väpnad styrka, som kunde sammansättas
af män från alla jordens länder. Försvarsfrågan
framstod derföre ej längre såsom en fursten rörande
dynastisk angelägenhet, utan såsom en fosterlandets
sjelfständighet rörande na-tionel uppgift. Ordnandet
af fosterlandets försvar borde derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
