Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN. 345
görande i förhållande till förmögenhet och
inkomst^ framställer förf. det sätt, hvarpå
försvarsfrågan då löstes, i en helt annan dager,
än den, som förhållandena sedan bestämt.
Han omtalar vargeringsinrättningen såsom stridande
mot rust- och rotehållares otvifvelaktiga rätt
och gillar dess upphäfvande, på samma gång
han anser båtsmansfördubblingens afskaffande
såsom oberättigadt oaktadt båtsmansfördubblingen
likasom vargeringen var ett rekry-teringssätt
för försvarets förstärkande, och så väl det ena sorn
det andra innebär obillighet mot jordegaren. Utan
att redogöra för innehållet af 11. F. gg 73 och
80 och utan att framhålla yigten a befrielsen
från rekrytering under krig, inskärper han
vid omtalandet af det år 1810 beviljade
föratärkuiitys’inanska.pet, huru förstärkningen
erhållit karakter af en ny utskrifning, hvarigenom
ur strängt rättslig synpunkt rust- och rotehållarnes
utskrifningsfrihet blef kränkt. Bevaringsinrättningen,
hvilken likasom förstärkningsmanskapet bifölls af
bondeståndet, förklaras för ett bestämdt intrång
i rote-och rusthållarnes rättigheter, hvilket
dessa visserligen, för så vidt de kunde göra
sin röst gällande, på ett fosterländskt sätt
underkastade sig, men som derföre ingalunda
befogade till ytterligare intrång, på sätt skedde
vid 1856-8 årens Riksdag, då beväringsexercisen ökades
från 12 till 30 dygn, samt fördelades på tvenne
år, hvarigenom äfven marschtiden fördubblades.
Den invändning, som mot denna argumentation
hemtas af det förhållande, att 1812 års
beväringsförfattning gjorde värnpligten allmän
och lika för alla folkklasser, bemötes med den
anmärkningen, att så länge legan och friköpet
qvarstått, d. v. s. värnpligten blifvit allmän,
så länge har nämnda utskrifningsbörda nästan
uteslutande hvilat på de fattigare folkklasserna.
Slutligen sättes ifråga, huruvida icke om full
rättvisa skolat ske, öfriga folkklasser egentligen
borde hafva haft en ökad beväringsskyldighet i
förhållande till rust- och rote-hållare på krono
och skatte åtminstone.
Sådana äro de anspråk man nu vill göra gällande till
förmån för egarne af den jord. som har sig ålagd såsom
ett real-onus skyldigheten att uppsätta och gifva
visst underhåll åt manskapet vid den indelta armén;
sådana de skäl, på hvilka dessa anspråk grundas. De
hufvudfrågor, som ur denna argumentation framgå^
äro: först och främst, huruvida allmän värnpligts
fullgörande i den Sv. Liter. Tidskr. 1869. 5 h.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
