Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA LÄRORNA ÖN VÄRNEPLIGTEN. 3T1
stärkning af försvaret, måste något annat sättas i
stället. K. M:t aflät dagen derpå till ständerna
en skrifvelse med den frågan, »huru riket skulle
försvaras och om den närvarande krigsmakten
dertill ansågs tillräcklig». Det svar, som
II. St. den 28 April 1810 härpå afgåfvo, hviket
innefattar beslutet om förstärkningsmanskapets
uppsättande, är för den uppkastade rättsfrågan af
afgörande betydelse. Deri framhålles tydligen den
grundsats, att den stående armén bör bibehållas på
indelningsverkets grund såsom en alltid påräknelig
väpnad styrka på fredsfot; men deri erkännes ock dess
otillräcklighet under krigstillstånd och behofvet
af åtgärders vidtagande för försvarets förstärkande
i sådant fall. II. St. hade nemligen i fråga om
försvarsmedels erhållande utgått från den enkla och
naturliga grundsats, »att hvarje medborgare i staten,
som dertill eger krafter och förmåga, ovilkorligen
är pligtig att utan allt slags afseende på stånd,
börd eller vilkor gemensamt bidraga till ett älskadt
fäderneslands värjande, enär det af fienden hotas
eller an f allés» *).
I de närmare bestämmelserna blef dock den
uttalade grundsatsen om värnpligten såsom en allmän
medborgerlig skyldighet helt och hållet förvriden. Det
allmänna och jemlika i försvars-pligten framträdde
endast uti grunderna för anskaffande af en fjärd,
hvarmed kostnaden för förstärkningsmanskapets v
arf ning eller leg a skulle bestridas. Och till och
med för den händelse att värf-ningen måste blifva
tvångsvärfning voro en mängd medborgare derifrån
undantagne. Värnpligten var således förvandlad till
en gärd i penningar, hvarmed så mycket löst och för
tillfället legdt
*) Vid tillämpningen af denna grundsats och i besluten
om medels anordnande till rikets försvar tog inan
hänsyn uteslutande till inträffande krig. Till
stammens förökande under krig bestämdes, att all
inom rikets gränser varande oroterad jord skulle,
så snart riket med krig hotas eller oroas, genast
uppsätta och med beklädning förse det emot samma jord
svarande försvarsmanskap, hvilket K. M. skulle ega
att på en gång ined ordinarie armén låta uppbåda
och utkommendera, dock att extra roteringen med
krigets slut skulle alldeles upphöra. Med förbehåll,
att extra roteringen "blefve verkställd, samtyckte
E. St., att när rikets gränser af fiendtligt
anfall hotas eller oroas, förstärkningsmanskap må
uppsättas, med rättighet för konungen att införlifva
det till alla delar med den indelta armén. Och
blef tillika det hårdast och mest tryckande uti
roteringsbördan afhjelpt genom bestämmelsen, att
rekryteringsskyldigheten i krig skulle upphöra för
rust- och rotehållare, äfvensom för extra roterade,
sedan de en gång uppsatt karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
