Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN. 377
6,415 mantal, medan adeln fick för det öfriga frälset,
15,180 mantal, åtaga sig rotering, i allmänhet, om
ock med vissa undantag, lika stark som den öfriga
jordens. Detta har ej heller, på sätt förmenats,
sin grund i någon godtycklighet af Carl XI, utan
har skett i kraft af 1682 års riksdagsbeslut, som
lemnade adeln valet emellan utskrifning under krig
efter samma grund som skatte och krono, och under
fredstid efter gårdatal i förhållande af 15 frälse
mot l O skatte, eller ock att underkasta sig rotering
till den proportion, som erfordrades för regementenas
kompletterande. På samma gång frälset med krono och
skatte roterades fingo dessa rotar sig jemväl ålagd
vargering lika med de Öfriga. Hvad prester-skapets
och städernas jord angår, van den förras frihet och
de senares skyldighet ordnad före reduktionen och ej
beroende på någon öfvermakt vid riksdagarne efter Carl
XLs tid. Man bör här-jemte, innan man ordar om, huru
bördor genom adels, presters och borgares öfvermakt
vid riksdagarne blifvit bondeståndet pålagda, erinra
sig att å de tider, om hvilka här är fråga, hvarje
stånd egde bestämma sin egen bevillning och ej kunde
genom tre stånds pluralitet påtrugas sådan. Hvad
beträffar de såsom exempel på klassförtryck under
frihetstiden anförda förhållanden med rust-tjenstens
upphörande och förvandlande till en bevillning
efter rust-tjenstmarker och vakansafgift för
städernas båtsmanshåll, bör detta betraktas såsom en
administrativ fråga, hvilken ej mera kan anses strida
emot rättvisan i och för sig, än de vakansafgifter,
som nu af en del rusthållare utgöras, och hvilka
fortfarande till ett jem-förelsevis ringa belopp utgå,
utan att de blifvit af förf. särskildt anmärkta såsom
orättvisa. Innan man påstår, att rusttjenstens och
städernas båtsmanshålls aflösning voro fördelar,
som de bemedlade klasserna visste förskaffa sig,
hade man bort visa, huruvida staten hade skada af
aflösningen eller icke.
Men det är ej nog med. att förf. blir beviset skyldig
för det falska påståendet om pålagda ytterligare
bördor på krono- och skattejord. Deri, som gör sig det
ringaste besvär med att undersöka förhållandena, skall
finna, att lagstiftningen ej blott efter-sträfvat
att gifva orubblighet åt de reala besvären, utan
äfven sökt lindra dem genom förändringar i sättet
för deras utgörande. Vi behöfva härvid blott erinra
om grundräntans fixerande och om
Sv. Liter. Tidskr. 1869. 5 h.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
