Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess successiva, nu ändtligen afslutade omsättning till en ständig
penningeränta; om lindringarne i inqvarterings- och
kronoskjutsskyldigheten; om skjutsbesvärets oupphörliga minskning; om alla
de åtgärder, som vidtagits för kommunikationernas förbättring
till den onererade jordens oberäkneliga vinst. Och hvad
roteringstungan särskildt beträffar, hafva dels genom särskildt understöd åt
rotehållarne vid nästan alla regementen, dels genom vissa lättnader
för underhåll och beklädnad, dels genom extra roteringen under
krig ej oväsendtliga lindringar blifvit åvägabragta, hvartill kommer
befrielsen från rekryteringen under krig, som utgjort den ojemnaste
och under ogynnsamma förhållanden svårast tryckande bördan
för jordens egare. I den senast för riksdagen framlagda Kongl.
propositionen har äfven legan, hvilken är den enda i roteringen
inbegripna afgift, som i våra tider kan kännas mera ojemt
tryckande, föreslagits till öfverflyttning på statsverket. Roterings- och
rustningsbördan har sålunda, likasom grundräntan, antagit naturen
af en viss jordkapitalet belastande ränta, som med sitt bestämda
belopp fästat sig vid kapitalet och åvägabringar en minskning i
dess värde, hvilken afses vid hvarje öfverlåtelse af detsamma från
en till annan egare. Det är derför icke längre egaren af jorden,
som drabbas af skatten, utan det är jorden sjelf, som vidkännes
den genom minskadt värde. Den som eger eller förvärfvar jorden
har skyddat sig eller skyddar sig genom det pris, han derför
betingar. Då ett sådant förhållande utbildat sig, kan någon orättvisa
mot jordägaren icke anses förbunden med denna börda. Att
aflyfta denna börda, dertill kan staten ej anses mera förbunden, än
att efterskänka inteckningar. Det ena likasom det andra skulle
blifva en gåfva till den nuvarande egaren, som kanske kort tid före
frihetens genomförande köpt jorden med det genom bördan
nedsatta värdet.
Men, kan häremot invändas, det kan ju ej bestridas, att hela
indelningsverkets fästande vid jorden och det olika sätt, hvarpå
det på olika orter är ordnadt, framställer sig såsom en orättvisa,
som, i enlighet med regeln, att orättvisan ej har någon fardag, så
fort sig göra låter, bör rättas. Dertill är så mycket mera skäl,
som andra skatter af samma natur t. ex. qvarnränta, hammarskatt,
tackjernstionde redan äro eller inom kort blifva afskaffade. I
afseende på den första invändningen bör anmärkas, att, då man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
