Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Gustaf III:s historia. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. III. B. von Beskow, Om Gustaf III såsom konung och menniska. Afd. V (fragment) i Svenska Akademiens Handlingar. Del. 44. Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 BIDRAG TILL GUSTAF IIF.S
HISTORIA.
arrende, men icke den förordning, hvarigenom saken
gick i verkställighet. S. 253 läses: herr Iluter (?);
härmed afses statskommissarien Huther.
Fersens teckning af Gustaf IILs första regeringsår
är mörkare, än en opartisk historieskrivares torde
blifva, men alldeles kan man icke underkänna den
utmärkte mannens vitsord; en vigtig slutsats synes
man deraf kunna draga. Man har plägat framställa
skilnaden mellan de förra och de senare åren af Gustaf
IILs regering nästan såsom motsatsen mellan ljus och
mörker; men en dylik oförmedlad motsättning tyckes
nu mera böra förkastas.
Redan under dessa första år hann konungen, så
förtjenstfull hans verksamhet än var i många
fall. uppenbara de vådor, hvarmed hans skaplynne
hotade landet; frön, som senare uppspirade, utsåddes;
farorna funnos till, ehuru de i allmänhet ej ännu
hunnit blifva full verklighet. Må hända hade de
under gynsammare förhållanden aldrig utvecklat
sig så förderfligt. Att de ej ännu gjorde det,
berodde derpå, att Gustaf sjelf iakttog en viss
återhållsamhet och måste så göra; ständerna hade 1772
blifvit öfverraskade; konungen var oviss, i hvilken
sinnesstämning de nästa gång skulle samlas; vid hans
sida stodo utmärkte rådgifvare, en U. Scheffer, en
Höpken, en Liljencrantz, hvilka gjorde ett helsosamt
inflytande gällande på hans rådslag; och - den nya
konungamaktens smekmånad var ännu icke förliden.
En annan tid kommer: ständerna hafva utan svårighet
fogat sig efter konungens vilja, han fattar så äfven
i inrikes styrelsen den tillförsigt, som ryska resan
redan gifvit honom med hänsyn till utlandet; hans
gamle ansedde rådgifvare lemna honom; hans stora,
högt sväfvande planer lätta på sina vingar; följderna
af finansiella felsteg oroa honom, och han söker en
motvigt emot oron i förströelser och resor. Sådant
aflägsnar från honom hans folks sinnen, missnöjet
ger sig luft, och konungen, för stolt att taga något
steg-till rygga eller för svag att rätta sig sjelf,
griper till de utomordentliga åtgärder, hvilka
framkalla de stora olyckorna öfver fosterlandet,
honom sjelf och hans ätt. Konungen har sin dryga
skuld i dessa olyckors framkallande, men det är som
uppväckte motgången nya krafter i hans spänstiga själ,
och han visar midt i pröfningarna hjeltens mod och
statsmannens snille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
