Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 MATERIALISM.
kraftyttringar af magens och njurarnes
verksamhet. Allt vetande och alla idéer äro uppkomna
genom en afprägling »af bilder från den yttre verlden
på det tänkande organets materiela grund, hvaraf
bilda sig föreställningar och begrepp».
Idéerna om det rätta, det goda och det sköna
äro alltså ingenting annat än föreställningar
bildade och uppkomna genom intryck från den yttre
verlden. Erfarenheten visar, att de moraliska
begreppen hos olika folk och på olika tider äro
ytterligt olika och relativa, beroende af tillfälliga
yttre förhållanden och indivi-duela åsigter, hvaraf
följer, att något absolut godt eller rätt icke finnes,
För ett vanligt förstånd betyder detta: det är lika
rätt och lika godt att älska som att hata, att döda
som att gifva lif, att taga som att mottaga: allt
beror blott på föreställningar, som bildas genom
yttre intryck.
Frihet är ett ord utan egentlig betydelse för
menuiskan. Endast en ytlig och okunnig betraktelse
af mensklig tillvaro kan komma till den åsigt,
att en fullt fri och sjelfmedveten vilja bestämmer
menniskans handlingar. »Lika som en inelfsmask blir
en annan, när han kommer i ett annat djurs kropp, så
är också menniskan det lekamliga och andliga verket
af dylika omständigheter, tillfälligheter och anlag»
... »Våra beslut vackla med barometern» o. s. v.
Mången skall kanske tycka, att detta är nog, och
anse det öfverflödigt att taga vidare kännedom om ett
arbete, hvars slutsatser äro sådana. Det gifves läror,
som man icke bevärdigar med ett svar; det gifves
lärare, som man »icke vederlägger utan uppfostrar»;
och Dr Biichner synes ju höra till desse, då han vill
bjuda oss en vishet, som ögonskenligen står i strid
med hela värt sedliga och religiösa medvetande,
som vänder upp och ned på alla våra begrepp om
rätt och orätt, om lag och pligt, om men-niska och
Gud. Det gifves en inre erfarenhet, kan man tycka,
som vederlägger dessa satser och gör all bevisning
öfverflödig, som bjuder oss att ömka sådant tal såsom
dårens meningslösa joller, eller att tillrättavisa
det såsom den orättfärdiges förolämpningar.
Så farligt är det dock icke. Nej bevars; Dr Biichner
menar icke illa alls; han är visst icke en sådan
elak eller förblindad varelse, som motståndarne vilja
utmåla honom. Han har ögat öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
