Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISM. 479
nes ingen från materien skiljd princip för dess
förändringar. Erfarenheten bevisar oss oemotsägligt,
att materien är gränslös i rummet, gränslös i tiden,
gränslös i förändring; att det s. k. jaget är en
produkt af materiela föreningar; att kraften och
lifvet endast äro i materien inneboende egenskaper
eller resultat af dess förändringar; och af denna
erfarenhet göra vi oss ett deremot svarande beyrepp
om materien, hvilket blifver utgångspunkten för
alla följande förklaringar. Om man blott aktar på
erfarenhetens lärdom och icke går utöfver hvad denna
gifver vid handen, så bortfaller hela denna inbillade
dunkelhet, alla dessa obehöriga frågor, och vetandet
står på en orubblig mark, föraktande filosofernas
spörsmål i det evigt svarslösa töcknet.
Ja, om - ! detta »om» är tydligen det afgörande ordet;
materialistens hela förklaring hvilar sålunda på
en hypothes. Frågorna afvisas med den förklaring,
att de sakna all grand och således icke behöfva
förklaras. Men knappt har materialisten med sin tunga
fot nedtrampat dessa obehöriga frågor, så växa de
ånyo upp i hans spår och kalla honom tillbaka. Och
nu hafva de fått likasom ny näring, deras antal har
åtminstone förökats med ännu en fråga.
Om erfarenheten skall gifva det menskliga vetandet
hela dess innehåll, heter det då, så låtom oss se,
hvilket innehåll det menskliga vetandet bekommer. Det
erhåller ju »intryck» från en yttre materiel verld,
hvilka sägas det ena efter det andra sluta sig ihop
till en s. k. kunskap om denna materia, och utom
hvad derifrån kominer har det s., k. medvetandet
intet, ty af intet blir intet, och intet finnes utom
materien. Således vet materialisten intet annat eller
mera, än hvad han fått sig meddelad! från den yttre
verlden, hvad »erfarenheten» honom gifvit. Hur vet
då, till att begynna med, materialisten, att materien
är ntau gräns i rummet och i tiden; att det för dess
förändringar icke finnes en yttersta gräns eller en
yttersta orsak? han vet tydligen icke mer än att han
sjelf haft oupphörliga förnimmelser af rumfyllande
materie, af efter hvarandra följande »intryck», af
ständiga s. k. orsaker och verkningar. Hur kan också
han säga sig veta, att det icke finnes något annat
än materia och materiens egenskaper, då han på sin
höjd blott kunnat inhemta, att hans egna intryck ej
innehållit något annat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
