Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 MATERIALISM.
»Onödiga solismer»: svarar då naturligtvis Dr
Biichner; vi hafva hunnit öfver det stadium,
på hvilket materialisten var nog svag att falla
till fota för Sokrates’ och Platos snärjande
spörsmål. Det är icke sinnenas omedelbara intryck
jag kallar för vetande, utan denna på erfarenheten
stödda kunskap, som kombinerat sig till begrepp
och slutledningar, och som med tankelagarne till
måttstock är allmängiltig och nödvändig. Det är
min sublima uppgift att söka de oföränderliga och
nödvändiga lagar, hvilka matenen företer. Sådan är
all naturkunskap, sådan ock min. Den utvecklar sig
genom att upplösa motsägelser och uppställa klara
begrepp. För Öfrigt är det naturligtvis icke om
det af mig åskådade lilla materiestycket jag talar,
utan det är om hela materien, hvarom jag gjort mig
ett bagrapp genom kombinationer ur erfarenheten.
Skulle nu ock frågaren möjligen hysa något tvifvelsmål
om det inre sammanhanget i denna förklaring, så kan
han dock i ett hänseende vara belåten. Han har fått
det medgifvandet, att det icke blott är på de sinliga
intryckens s. k. riktighet, som erfarenhetskunskapen
beror, utan äfven på begreppens och slutled-ningarnes
värde; att materialisten icke söker sin sanning blott
i den omedelbara erfarenheten, utan i den, som är
förmedlad genom hvad han kallar tankens verksamhet.
Men med detsamma synes det ock vara fara vardt, att
denna grund, som materialismen så raskt ville rycka
undan den obehörige frågaren, ånyo skjuter sig in
under dennes fötter, och att samma frågor, som nyss
afvisades, åter komma förstärkta tillbaka med sina
närgångna: »huru»?^och »hvarför? Då naturforskaren
uppsatte sina oförklarade frågor, hvilka han med
en viss respekt erkände som gränsmärken för den
vetenskap, hvars vårdare han är, så berodde detta
tydligen derpå, att hans tanke, hans slutledningar
på sätt och vis gingo öfver den erfarenhet, som den
omedelbara åskådningen honom gifvit. För sjelfva
möjligheten att fråga, att! undra, att upptäcka
något oförklärligt, måste onekligen förutsättas,
att den frågande, utom det omedelbart åskådade, eger
någonting annat att dermed jernföra, och som gifver
anledning till frågor, till undran, till längtan efter
förklaring. När nu materialisten har medgifvit, att
detta andra är något så beskaffadt som. begrepp, och
en förmåga sådan sorn tanken, hvilken icke nöjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
