Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISM. 485
stor upptäckt väcker, sett den gamla kemiska
grundskilnaden mellan organiska och oorganiska
kroppar och sammansättningar försvinna, intagas
af medlidande med den anspråkslösa enfald, som med
Berzelius trodde, att »lifvet» är ett »något, hvarom
vi ej kunna begripa hvad det är, hur det uppstår
och hur det förgår». Isynnerhet ifall den unge
vetenskapsidkaren förut varit fastsnärjd i några
svåra superidealistiska griller och svärmerier,
dej1 fråga aldrig var om att bestämma gränsen för
nåt i ön vetenskap, är det en lätt förklarlig sak,
att reaktionen leder honom till förnekande af allt,
som icke är natur och naturvetenskap. Just häri
fram-tittar dock samma detta omogna svärmeri, som
skulle vara för-jagadt, denna brist på begränsning,
som utmärker fantasiens från tankens verksamhet,
och som den stadgade naturforskaren skyr som en
dödssynd. För honom är det en »fantasie» och ingenting
annat, detta påstående, att naturen är all verklighet.
Endast deri mycket unge vetenskapsidkaren låter sig
dessutom besticka af det nu så högljudda talet om den
»nya» läran, som materialismen skall framlägga. Det
»nya» som materialismen har att bjuda, är den
noggrannare analys af materiens och kraftens former,
som förbättrade iristrumenter för naturforskaren
gjort möjlig. Men det gamla, som står orubbadt qvar,
är sjelfva grundbegreppen materia och kraft, och
det är med dessa materialismen har att röra sig för
att förklara universum. Problemet har icke blifvit
förändrad t sedan Thales’ dagar eller Locke’s, och
problemets lösning har alls icke för materialisten
underlättats genom alla de upptäckter, som icke
det ringaste rubbat de satserna, att materien
är utsträckt och att kraften är verksamhet. När
materialisten beklagar sig, att filosofien förnämt
inordnar hans åsigt bland de »historiskt behandlade»
eller vederlagda, och tadlar dess obenägenhet att
lyssna till deri nyare »naturforskningens» resultat,
förekommer det oss, som om vi hörde en Ptolemrei
lärjunge beklaga sig öfver astronomerna, som, till
trots för deri skärpa synförmågan numera erhållit,
ändå vilja stå fast vid sin mot sinnenas vittnesbörd
stridande sats, att det är solen som står, och jorden
som rör sig. Materialismen är vederlagd, på samma sätt
som det ptolemaeiska systemet, genom en deduktion,
som fotar sig på något annat än sinnenas omedelbara
vittnesbörd, och det torde vara förgäfves att deri
åter uppkallar dessa senare till sin hjelp. Dess
dödsattest kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
