Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISM. 489
en förnimmande. Deri siuneverld, som för
materialisten är all verklighet, förutsätter
tydligen rum och tid; ty den är till sitt
väsen utsträckt och rörlig, och utsträckning är
correlat till »rum», rörelse correlat till »tid».
Men då »rum» och »tid» nu bevisligen äro former,
hvarunder den förnimmande menniskan åskådar, så
äro sinneverldens grundformer, eller det
som gör den till en sitine-verld, tydligen
beroende af subjektet. Och på samma sätt med
det grundvilkor, hvarförutan intet vetande om och
ingen förklaring af verlden kan finnas, eller
causalitetsförhållandet. Materialisten hade radat
upp sitt system af orsaker och verkningar,
försigtigt och vist stigit från materiens
enklaste atomer till dess mest utvecklade former;
sedan kedjan var färdig och sammanhanget klart mellan
jernpartikeln och hjernsubstansens yttringar,
var det för honom på samma gång klart, att
»subjektet» är blott den sista verkningen af de
första orsakerna, att det således sjelft icke
är grund eller orsak till något. Dermed bortkastade
han subjektet ur sin verldsförklaring alldeles
på samma sätt, som barnet rycker snöret
ur sitt perlband, och med alldeles samma effekt:
perlraden blir ingen rad, och tingens kedja blir
ingen kedja alls. Ty hvad som gjorde perlorna till
ett perlband var snöret; hvad som gjorde tingen till
»en verld» var subjektet, utan hvilket vi ej kunna
taht hvarken om orsak eller verkan, hvarken om »yttre»
eller »inre.» Man måste vara ett barn i erfarenhet
för att försöka ett sådant experiment och tro, att
perlorna skola hänga ihop utan bandet, hvarpå
de äro trädda. Man måste vara barn i spekulation
för att försöka en sådan förklaring och tro, att en
förnummen objektiv verld låter sig tänka utan ett
subjekt, som håller förnimmelserna tillsammans och
eger dem. Sjelfva orden gäckas med materialisten
vid dessa hans försök; när han proklamerar:
»jag finner ej annat i verlden än materien och dess
egenskaper», så står det första ordet i hans sats
och pekar hånande fingret åt hela meningen deri.
Filosofien torde icke behöfva egna vidare
uppmärksamhet åt denna afart af spekulation; sedan
sensualismen genom Kant blifvit öfvervunnen, äro
alla de finare eller gröfre spekulationsformer,
som deri hafva sin förutsättning, i och med
henne omöjliga. Den rena materialismen såsom
metafysik är naturligtvis vederlagd af den,
som uppvisat orimligheten af dess kunskapslära;
sedan det är Sv. Lif. Tidskr. 18(59, S h.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
