Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Dikter af Carl Snoilsky. Valda dikter af Ernst Björck. Utgifna efter författarens död. Med en inledning af Carl af Wirsén. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
objektiviteten i framställningen, och den
koncentrerade färgglöd, som darrade i och öfver det
hela och hvarje dikt särskildt, var visst för mången
liksom fremmande, ja, kanske chokerande, då dertill
kom den ovanliga, om söderns frihet påminnande
naturlighet, hvarmed i de sydländska bilderna
åtskilliga saker tecknades, som det nordiska pryderiet
varit sig att betrakta med fingrarne för ögonen. Äfven
anmälaren har en gång funnit denna naturlighet gå
nog långt, då han bedömde de spanska sonetterna
bredvid ärbara och kanske något lama produkter af
annat innehåll. Han erkänner nu uppriktigt, att,
sedan dikterna sammanslutits till en enda samling,
denna fått en så bestämdt indivfduel karakter, så
afgjordt smakar af en helgjuten skaldepersonlighet,
att alla sådana känslor fullständigt bortfallit
för de få dikter, der de kunde komma i fråga,
och så alldeles uppvägas af de öfrigas gedigenhet
och det helas öfvervägande skönhet och konstnärliga
fulländning, att endast en ren och ogrumlad njutning
af äkta poesi återstår. Författarens företräden
äro, såsom redan i korthet anmärkts, den klaraste
objektivitet i teckningen af naturligt åskådade och
fint, stundom med en lätt ironi uppfattade bilder,
en ofta nog epigrammatisk tillspetsning och plastisk
koncentrering af deri poetiska tankebilden, hvilka
isynnerhet i sonetterna äro drifna till sin höjd samt
göra dem liknande romerska caméer, och slutligen
öfver allt en egendomlig passiv glöd, som håller
läsaren sväfvande i ett behagligt mellanting mellan
enthusiasm och plastisk kyla. Men inga företräden
köpas utan motsvarande uppoffring. Så glödande dessa
dikter äro, kärnlyriska, musikaliskt lyriska äro
de dock icke, dertill är det plastiska, objektiva
elementet i dem för mycket öfvervägande, och hvad de
ibland sakna, torde vara den djupast inifrån kommande
känslovärmen: den glöd och deri entusiasm de väcka,
torde mera vara fantasiens än hjertats, ehuruväl
sådana styckeri som »Sommarregn» och »Jultankar i
Rom» äro så genomträngda af känslans ljufvaste glöd,
som någon lyrik kan vara det. Att särskildt utmärka
något stycke i den rika samlingen såsom synnerligen
framstående, är mycket svårt; vi anmärka blott, att
sådana sonetter knappt finnas hos någon annan svensk
skald, att hos ingen denna svåra och egentligen för
oss onaturliga form fått en så naturlig och enkel
växt, och att bland dessa sonetter »Lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
