Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Dikter af Carl Snoilsky. Valda dikter af Ernst Björck. Utgifna efter författarens död. Med en inledning af Carl af Wirsén. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämste, nemligen Franzén i hans visor och Geijer
i de små stycken, som han sjelf komponerat. Men
äfven Björck kom i sina senare dikter till fullt
lyrisk klarhet, till och med i vår tanke vida
öfverträffande tonen i hans belönade »Naturbilder»,
liksom i allmänhet dessa sista stycken vittna om en
mognad, som lofvade rika och lyckliga framtidsskördar,
nu öfvergångna till de gäckade förhoppningarnas
skuggverld.
Sådan som Ernst Björck nu står för oss i sin poetiska
qvarlåtenskap är måhända hans mest glänsande sida
den, som sammanhänger med hans improvisatoriska natur,
nemligen tillfällighetsdikten, och de, som njöto
lyckan att höra till hans förtrogne, minnas nog,
hvilken häpnadsväckande lätthet han egde att aftvinga
det mest prosaiska ämne någon poetisk, för fantasien
tillgänglig sida. Sådana impromtu framkomna dikter,
stundom af en ypperlig humor, strödde han med en rik
naturs slöseri omkring sig, och om de ej influtit
i samlingen, beror sådant oftast på deras enskilda
beskaffenhet. Ett sådant inpromtu är också den dikt,
som för anmälaren utgör perlan i samlingen, och
som kanske bäst af allt karakteriserar den älsklige
skaldeynglingeri, nemligen »Abraham Lincoln».
I motsats häremot är Carl Snoilskys sångmö alls icke
improvisatorisk, och af de få tillfällighetsstycken,
han visar oss, höra ett par till de minst lyckade
dikterna i samlingen, nemligen »Till den danska
qvinnan» och »Shakespeares qvinnor», bägge från den
gamla välkända rhetoriska lyrikens regioner, inom
hvilken förf. lika litet trifves, som han är fullt
hemmastadd och rör sig med beundransvärd smidighet
och poetiskt mästerskap ibland det lefvande lifvets
konkreta och klart åskådliga bilder. Förf. har
vid olika tillfällen publicerat åtskilliga af de
dikter, som äro inrymda i den nu utkomna samlingen,
ehuru dock hvarje afdelning blifvit förökad med nya
bidrag, hvilka, isynnerhet hvad de spanska sonetterna
beträffar, höra till det yppersta, förf. skänkt vår
poesi. Men ett faktum torde böra anmärkas såsom
förvånande: då dessa »italienska bilder», dessa
»spanska sonetter» först framträdde i sina respektive
samlingar vid sidan af andre författares arbeten, togo
de sig visserligen icke illa ut, men både kritiken och
»tycket» hade dock ett och annat att vid dem anmärka:
man var icke van vid den käcka tonen, vid den klara
åskådligheten, vid deri enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
