Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsskrift.
2y
Detta allt skulle således orden: »såsom grunden för
äganderätten» betyda. Att en sådan interpretation
af en urkund är djerf, torde icke kunna nekas. Hvad
annat epithet den förtjenar, lemna vi åt läsaren att
afgöra. Orden: »utan rubbning i jordens natur såsom
grunden för äganderätten» gifva i sjelfva verket ingen
sund mening, ty hvarken en jords frälsenatur eller
rubbning deri kan utgöra äganderättens grund. Denna
grund är en helt annan. Adelns diskussion d. 2 Juni
1809 om åtagande af bevillning till nästa riksdag
(och om annat är icke fråga i denna punkt) upplyser
dock mera än tillräckligt hvad man med de tillagda
orden åsyftat, oaktadt det misslyckade i uttrycket. Då
Friherre Mannerheims förslag om denna bevillning var
under öfverläggning, yttrades af en ledamot: »Det må
ingen invända, att genom densararaas antagande hans
äganderätt är störd. Den vore, efter min och alla
vältänkandes öfvertygelse, störd, om jorden skulle
förändra sin natur, om grundräntan på all egendom
jemnades, och kapitalets värde genom en förhöjd ränta
förminskades. Jag förklarar dristigt all förändring
deri för ett groft våld, som ej kan yrkas af andra än
dem som vilja sätta staten i oreda, eller dem som af
sådana personer förvillas med skenbara skäl. Men lika
våldsamt tror jag, att vi handlade mot våra medbröder;
om vi ej i nödens stund delade deras börda». Många
förklarade sig instämma i dessa åsigter, andra talade
i samma syftning; och då beslutet sammanfattades
på grund af denna öfverläggning, ville man med de
ofvananförda orden helt enkelt uttrycka, hvad som
ock fullt öfverensstämde med Friherre Mannerheims
af Ståndet godkända förslag, att ehuru, i anseende
till rikets nödställda belägenhet, Adeln gjorde
den koncession att intill nästa riksdag åtaga sig
bevillning för all jord, som fanns i Adelns ägo,
afsade sig Ståndet dymedelst ingalunda de friheter,
som tillerkännas frälsejorden i privilegierna, helst
äganderätten skulle på ett våldsamt sätt Isederas, om
dessa friheter, hvilka betydligen höjt frälsejordens
saluvärde, relativt till skattejordens, borttogos
utan motsvarande vederlag.
Detta i fråga om 1809-års bevillning; och den
omständighet att Adeln äfven under kommande riksdagar
(enligt Rec:s ord) medgifvit »bevillnings bestämmande
för frälsejord efter »samma grund, som för annan
jord», bevisar lika litet någon afsägelse af den
ifrågavarande privilegii-förmånen.
Icke heller i den citerade fjerde punkten af åberopade
handling, deri Adeln afsäger sig rättigheten att,
enligt privilegiernas 27 §, med andras uteslutande
besitta säterier, finnes, såsom vi ofvan sett, ett
inedgifvande å Adelns sida, att 8, 9 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
